Aftonbladet – 18 augusti 1863, sida 3

bekant, att dylika yttranden af hans ogillande under skräckväldet bragte honom i fängelse, hvarur han först efter Robespierres fall befriades. Då han sedermera vistades i Peris, der man alltid sjöng Marseillaisen såsom en komposition af Navoigille, burde han ha offentligen reklamerat, om musiken varit af honom, men detta gjorde han aldrig. Man finner tvärtom I en af honom år 1797 utgifven bok med titeln: ?Essais en vers et en prose texten till sången helt enkelt med öfverskriften: Chant de guerre?, utan ett enda ord om musiken. Först 30 år sednare utkom hymnen under hans namn i följande samling: ?Cinquante chants francais, paroles de differents autcurs, mis en musique par Rouget de UIsle?, Paris 1825. Navoigille hade då redan varit död i 14 år. — Om denne3 lefnadsomständigheter meddelar Fåtis ytterligare följande: Guillaume Julien, kaliad Navoigille, en talangfull violinist och kompositör, var född är 1745 i Givet, Mhuls hemort. Han lemnade denna stad för alt studera musik i Paris, der en lycklig slump förskaffade honom bekantskap med en förnäm venetianate, eom fattade tillgifvenhet för honom för hans vackra talang, tog honom hem till sig och gaf honom det namn, hvarunder han gjorde sig känd. 8edermera införde Monsigny honom i hertigens af Orleans hus. Efter dennes död lefde han af sin konst. Han hade förvärfvat sig ett hedrande namn såsom orkesteranförare, i det han dirigerade den olympiska logens på den tiden berömda konserter, för hviika Haydn skrifvit sex symfonier. Såsom god violinspelare inrättade Navoigille äfven en gratis-. skola för sitt instrument, ur hvilken bland andra den excentriske Alexander Boucher utgått.