Aftonbladet – 18 augusti 1863, sida 3

sin vänskap, författade romancer, hvilka han instinktmässigt satte i musik — ty han var en ganska medelmåttig musikus — samt skref äfven klaverackompagnement till dem. Jag måste tillstå, att jag alltid förundrade mig öfver att han med så ringa musikalisk bildning kunnat uppfinna en så vacker melodi, men något tvifvel om hansauktorskap uppstod aldrig hos mig, och jag hade icke heller någon orsak att sätta det i fråga. Men en lycklig slump satte mig i besittning af två samlingar, hvilka nu för tiden väl svårligen skulle kunna ihopletas. Den ena utaf dem består af aila revolutionära och republikanska sångeri små flygblad; den andra innehåller allt hvad Gozssec, Catel, Lesueur, Jadin, Cherubini m. fl. komponerat för de republikanska festersa, för Marsfältet och Framtidens tempel. Man tänke sig min förvåning, då jag 1 den förstnämnda samlingen bland de små blad, som på konventets och direktorii tid såldes för 6 sous vid ingången till teatrarna, fann Marseillaisen med följande titel: ? Marche des Marseillais, paroles du citoyen Rouget de UlIsle, musique du citoyen Navoigille, å Paris chez Fråre passage du Saumon, ou Ton trouve lous les airs palriotiques des vrais sansculottes. Det är bekant, att de äkta sansculotterna? eller terroristerna hade en politisk tillvaro af blott 18 månader under åren 1793—94 till Juli sistnämnda år. Marseillaisen var således år 1793 känd för hvar man såsom en komposition af Navoigille samt kolporterades och såldes under hans namn, utan alt hvarken då eller sedermera någon reklamation gjordes af Rouget. Under hans sångs toner stormade marseillaisarne Tvilerie-slottet, och derföre erhöll den det namn, som författaren aldrig tänkt på. Denne beklagade till och med efteråt temligen oförstäldt de sorgliga resultaterna af hans sång, och det är