Aftonbladet – 18 augusti 1863, sida 2

nom vid mia afresa beröfvas den trösten att veta mig vara ihågkommen af henne.4 Jag skall säga henne alltsammans ordagrannt, lita derpå, svarade don Galo och derpå skildes de båda vännerna åt. Sir George hade tvekat ganska länge innan han sökt detta samtal med don Galo, som han dock af flera skäl nödvändigt velat träffa. Han önskade nemligen erhålla säkra underrättelser om den man, som Clemencia föredragit framför honom, och i detta fall var ingen pålitligare än don Galo, hvilken, som hela verlden visste, ej sade en osanniog hvarken till förmån för sina vänner eller till skada för dem han ej tyckte om. Vidare ville han bevisa hvar och en, som anat hans böjelse för Clemencia, att han långt ifrån att oroa sig öfver hennes giftermål, tvertom var den första som med en arlighet visade sin belåtenhet dermed; slutligen ville han hos Clemencia utplåna hågkomsten af det olyckliga brefvet och qvarlemna ett minne, poetiskt och rörande, såsom alltid. det af en olycklig kärlek och ett ädelt bjertes ånger mäste vara. Samma afton reste sir George till Cadiz. Dagen derpå vigdes Pablo och Clemencia, sedan de återkommit från kyrkan, i markisinnan de Corteganas hus ock afreste derpå till Villa-Maria. Då de ankommo dit, emottogos de ej blott af det talrika tjenstfolket, utan af nästan beia befolkningen i den lilla staden, som på allt sätt sökte uttrycka sin glädje och tillgifvenhet. Jugoa gretaf glädje. Hennes barnbarn omgåfvo Clemencia och kysste hennes kläder och händer. Miguel Gil och de öfriga tjenarne nedkallade himlens väl-ignelse öfver sitt unga herrskap och upp: repade oupphörligt: