Aftonbladet – 17 augusti 1863, sida 2

om ej af svärfadren, så af hans arftagareX, sade ett äldre fruntimmer. Men som hon aldrig emottagit4, anmärkte don Galo. tHom vissie väl att hon till sluts skulle skörda fördel deraf, svarade seiioran. tEn präktig skörd, sade Lolita skrattande. På detta sätt bedömer verlden menniskorna och deres handlingar, samt uppsöker till dessa sednere skäl och orsaker som aldrig funnits. Så lättsinnigt, med sådan brist på rättskänsle, bildar sig ofta den allmän: na meningen, vid hvilken man dock borde fästa så mycken vigt. Det påstås väl att menniskorna numera äro likgiltiga för den tanke man hyser om dem, men detta kan ej hafva inträffat förrän illviljan och förtalet undanträngt sanningen och rättvisan från opinionens domstol. ELFTE KAPITLET, Följande morgon gjorde don Galo sitt vanliga besök hos sir George, något som nan ansåg för sin pligt alltsedan gåfvan af 1e båda pistolerna uppdrifvit bans vänska ör engelsmannven till dess högsta höjd. Den sednare mottog honom med detta småeende som den stolte gentlemannen endast ;gnar dem, hvilka äro så obetydliga att van ej bryr sig om att förakta dem, Don Galo dröjde ej länge att rycka fram ned sin nyhet, stolt öfver att vara den förta som ÖClemencia hedrat med sitt förroende. Hymens gud binder på sina kransart, ade han genast, så snart de båda vännerna iibytt helsningar. Och hvems är den sköna panna de skola ryda?