Aftonbladet – 17 augusti 1863, sida 2

SLyckan kommer ofta till den som ej är henne värd?, menade någon i sällskapet. Nå, nåt, sade en af de äldre damerna, den lilla enkan vet nog hvad hon gör. Guevara ärfde sin onkel, don Martin; han är mycket rik. : Det största misstag i verlden, och det orätivisaste man begår?, sade en vän till Clemencia, som hörde detta, är då man tror att alla de qvinnor, hvilkas vetande sträcker sig utöfver det vanliga kunskapsmåttet, nödvändigt måste vara beräknande och böjda för intriger. Förhållandet är alldeles motsatt. Den, som för sin inbillning och sina tankar eger beständig sysselsättning i läsning och arbete, har ej tid vill intriger och beräkningar, och den, som beskyller Clemencia för något dyhkt, känner henne alldeles icke. Jag fruktar, sade seiiora de la Tijera skarpt, att detta försvarstal får stå för er egen räkning, min herre.4 Det är emellertid fullkomligt sannt, anmärkte don Galo. ?Det hindrar ej Clemencia Ponce att vara ett klokt fruntimmer, sade Lolita, hvilket 10n bevisar genom stt gifta sig med den ler rika landtjunkaren, som största delen f året sitter hemma på landet och samlar äntor, medan bon förelösar dem i staden.? Men Clemencia kan visst icke kallas slöandeX, svarade don Galo. Huru skulle hon också kunna vara det, nföll sefiora de la Tijera; hennes svärfar nsåg ej lämpligt att gifva henne något, cke ens en lifränta; hon har aldrig haft nera än hvad hennes onkel el Abad lemnade enne. cOch det ver ganska mycket, svarade on Galo. Tillika har hon erhållit en stor lifränta,!: