Aftonbladet – 17 augusti 1863, sida 2

cHvem är den olyckligaX, frågade flickorna. cHvem är offret, trågade de unga männen. I Så afundsjuk ni skall vara, sade Lo ita. Don Galo svarade ej, utan såg sig om kring i kretsen af sina åhörare med blickar i hvilka han trodde sig inlägga den finaste skälmaktighet. Bebåll er ant för er sjelf?, sade Lolita och steg up Don Galo, som för andra gången såg till. fället undslippa sig, svarade: Nåväl, det är Clemencia som gifter om sig. SMed Monte-Christo?4 frågade den unga flickan nyfiket. Med Carl den store?4 tillade en annan. Orätt gissadt, mina damer, sade don Galo, stolt öfver den allmänna uppmärksamheten. Men säg oss då, seiior, hvem är det hon skall gifta sig med? Med er sjelf kaneke? tEn sådan lycka är mig icke beskärd, Lolita, svarade don Galo, som ej upptog denna fråga såsom ett skämt; (pi vet ju att jag alltid har otur och att min pekuniära ställning dessutom ej tillåter... cAr det med hennes kusin, Cortegana, som man säger nyss hemkommit? Nej, hennes kusin från VillaMaria, Pa-: blo Guevara. Den der landtjunksren som jag i går såg hos henne och som trummade sina handskar, som om de varit en bundt sparris? Gud bevare oss. Han kan ej tala ens som annat folk; hvartill tjenar det att vara lärd, som Clemencia, då man ej har mera ! förstånd. Och jag som trodde aithon skulle; gifta sig minst med en professor.