Aftonbladet – 17 augusti 1863, sida 2

Långt bort ifrån? ... Inom staden? ... Kommen med telegraf? Det är, sade don Galo afvaktande tystnaden, för att kunna gifva tillbörlig vigt och högtidlighet åt sitt svar, dev ären oförväntad, oförutsedd, förvånande och utomordentlig nyhet. Berätta då!4 utropade Lolita. Don Galo svarade blott med ett småleende, för att sålunda förlänga det ljufva ögonblick, hvarunder han var ett föremål för den allmänna uppmärksamheten. Don Galo är som tornuret i Pamplona, hvilket blott visar tiden, men aldrig slår, sade någon i sällskapet. Don Galo, gör ni narr afoss?4 utropade otåligt den nyfikna Lolita. Nej, sade en student, ?Pando hoppas bli deputerad och öfvar sig i konsten att göra effekt. CVi bry oss ej om honom?, sade en ung sefiora. Rojas, berätta oss hvad ni i går afton tyckte om onkel Caniyitas. Detta var namnet på en ny och omtyckt komedi, och Rojas, som var sångare, började genast gnola: Flickorna äro af guld, Fruarna äro af sillver, Enkorna koppar blott, Gummorna endast jernbleck. Endast smicker åt flickorna4, sade Loita. SEnkornas små behag äro mycket mera illdragande än de besjungna femton vårar, som poeterna försäkra oss vara så högstinagande. eSåsom stöd för er åsigt om enkor, sade don Galo, som fruktade att hans stora nyret skulle gå förlorad för sällskapet, ?så an jag berätta er att en vacker enka skall vifta om gig.?