Aftonbladet – 15 augusti 1863, sida 2

för sig sjelf att han bedragit sig och att alla varma, ädla känslor med omsorg blifvit utödda ur hans bjerta för att endast qvarlemna kyla och tomhet. Han slutade med att bittert och föraktligt skratia åt sig sjelf. sOch likväl finnes det män, utbrast han, Psom tro sig verkligen lida hvad de blott inbilla sig; män, som uttrötta sig med att, i motsats till Prometheus, utsläcka i stället för att söka tända lifvets eld. Detta var tillräckligt för att kasta sir George i ett anfall af spleen, som gjorde honom högst olycklig, så mycket mera som han ville dölja det, och hvarur han blott kunnat ryckas af Clemencias ljufva stämma, som för honom var en verklig Davids harpa. TIONDE KAPITLET. Så snart Pablo erhållit sin kusins bref, företog han genast resan till Sevilla. Något uppdrag som hon vill att jag skall utföra, tänkte han, någon ledsamhet som inträffat, någon svårighet, hvari hon blifvit invecklad — hon har aldrig skrifvit till mig förr; hvilken lycka om jag kunde vara he. ne nyttig! Men knappt hade han anländt, knappt voro de ömsesidiga vänliga helsbpingarne utbytta, förrän Clemencia frågade honom: Pablo, älskar du mig ännu? Pab o blef så förundrad och öfverraskad af denna. besynnerliga och oväntade fråga, att han ej fann ord för ett besvara den. Du svarar mig icke, Pablo, sade Clemencia, tJeg svarar ej, emedan du alltför väl ve: hvad mitt svar skulle blifva, sade nenve: kusin slutligen. CAntag då att jag likväl vill höra det. GAck, Clemencia, hvarföre? Derföre, att om ditt svar skalle vara jakande, Pablo, så ämner jag säga dig aut jag mottager din kärlek och besvarar den. Hvad skall jeg tillskrifva denna föräns