Aftonbladet – 15 augusti 1863, sida 2

Med anledning af den af österrikiska kejsaren utfärdade inbjudningen till en furstedag i Frankfurt, hvilken äfven blifvit tillställd konungen af Danmark, uttalar sig Fzeedrelandet? på följande sätt: Såsom det berättades här i staden i går eftermiddag, hvilket äfven bekräftades af Dagbladet för i dag, har kejserliga österrikiska sändebudet, baron von Brenner, i går öfverlemnat en särskild inbjudning från H. M:t kejsaren af Österrike till konungen af Danmark, att personligen deltaga i den forstekongress, som den 16 dennes skall samlas i Frankfurt. Ministeren sammanträdde i anledning derat till en konferens i går middag, men ännu i går afton hade H. M:t konungen ej fattat något beslut om sitt svar på inbjudningen, hvilket emellertid, då kongressen är så nära förestående, säkert måste afgå i dag eller i morgon. Äfven vi äro af den tanken, att H. M:t konungen omöjligt kan vilja efterkomma kejsarens inbjudning. De tyska furstarnes förhållande till honom har alltsedan hans tronbestigning varit så föga vänlig och broderlig, att H. M:t icke kan hafva någon lust att inträda i deras krets, ja knappast kan göra det, utan att förepilla nåiot af sin kungliga värdighet. Det föremål, hvarom de tyska furstarnes förbandling skall vända sig, nemligen en reform af den tyska för bundsförfattningen, är dessutom af underordnadt intresse för konungen af Danmark. Blefve de tyska furstarne eniga om en sådan, hvartill det för ögonblicket är utomordentligt liten utsigt, då konungen af Preussen har vägrat att deltaga i kongressen, så skulle konungen af Danmark knappast kunna undandraga sig att på siva tyska förbundsländers vägnar biträda detta så länge förgäfves eftersträfvade resultat, emedan han alltid ådagalagt stor foglighet och tillmötes gående mot sina tyska förbundskamrater, när han på något sätt kunde göra det utan att kränka sina icke-tyska länders rätt. Hans närvaro kan, med hänseende till kongressens föremål. knappast vara af stort iotresse för de tyska furstarne. Men deremot kunde dessa begagna tillfället, att äf ven bringa å bane andra föremål, när de hade den för dem främmande danska konungen midtibland sig, försöka att aflocka eller aftvinga honom ett eller annat ord, på hvilket de sedan kunde bygga nya for dringar och påståenden. Väl tvifla vi högligen på, att detta skulle falla sig så lätt för dem, emedan H. M:t konungen vid dylika tillfällen visat, att han kan vara på sin vakt och icke lätt låter fånga sig; men en öfverrumpling kunde dock möjligen med någon framgång försökas, der så många på en gång voro omkring honom, och på förhand hade rådgjort sineemellan; men för en sådan olycka må vi bedja gud bevara kungen. Äntligen har det! ju nu omsider temligen oväntadt komrit till förhandlingar mellan vår och den k. svensk-norska regeringen, angående bistånd under vissa möjligheter; men det är uppenbart, att det! mycket lätt kan uppstå tvifvel hos våra i förväg något misstänksamma brödrafolk om. vår regerings politik, ifall konungen af Danmark efterkomme kejsarens af Österrike inbjudning; och att detta kunde få ett De ket skadligt inflytande på dessa förhandlingar, hvilka hvarje dansk man mäste önska föras till ett för oss lyckligt resultat. Af alla dessa skäl, hvilka måste framhålla sig sjelfva för konungen och hans regering, kunna vi icke hysa någon allvar: sam fruktan för, att H. M:t skulle bestämma sig för en resa till Frankfurt. Men som vi dock hafva hört personer yttra sig tviflande, huruvida en dylik resa möjligen kunde vara af nytta, och gifva den danska diplo matien tilltälle till en och annan Ngande bedrift, så hafva vi icke velat underlåta att framställa dem, för att på det enständigaste afråda ett dylikt försök.