Aftonbladet – 14 augusti 1863, sida 2

Prostoståndets korytöer. Göteborgs-Posten har under rubriken :Pennritningar från hufvudstadent börjat meddela en serie porträtter af riksdagens mera framstående personligheter inom de särskilda stånden. Efter att i fyra artiklar ha expedierat riddarhuset, kommer författaren uti en femte till prestestånudet, och haus kastiker äro i många hänseenden så äflande, att vi icke kunna underlåta att I våra läsares nöje aftrycka denna del uf hans skildring: Alt presteståndet såsom riksslånd, d. v. s. som innehafvare af en fjerdedel af repreptationen, med hvarje år, och genom eget örvållande, bringas i allt svårare ställning till sjelfva folket, blir oneksigen allt mera upp-obait. Om man går ståndets represententer på lifvet, så erkänna de ätven sjelfva, att förhållandet är så; men hellre än att nedlä ga sin politiska makt, att återgå till utöfnin of sitt egentliga kall, och antaga sannt frisinnade grundsatser, hvarigenom presteståndet snart skulle förvärfva folkets förtroende och tillgifvenhet, bemöda sig dessa representanter att skydda detta riksstånd bakom hierarkitns alltmera försvagade tålverk, falskeligt föregifvande att: kyrkan är i fara, att religionen hotas af den nya tidens upplösningsbegär, då det: likvisst endast gäller, att förmå presterska-pet fullgöra sina åligganden säsom verk liga religionslärare. Dessa representanter hafva till rege! för sion verksamhet vid riks-. dagarne antagit, att så sällan och iså ringa grad som möjligt medverka till de atora reformlrågorna, emedan dessa, kanseavent jullföljda, naturligtvis äfven skulle frams kalla reformer inom det hierarkiska gebis tet. De öfverlemna fördenskull både ansvaret för, och dena i deras föreställning mer än tvifvelaktiga äran af dessa reformers utförande åt regeringen och de öfriga riksstånden. Deruti ligger också det innersta skälet för det högvördiga ståndets hållning vid riksdagarne. Ett passit, men väl öfverlänkt motstånd begagnas. Det är också i grunden endast sjelfuppehållsdriften, som, numera motiverar detta stånds handlingsätt. Ena annan i hög grad betecknapde omständighet inom presieståndet kan jag icka heller underlåta att påpeka. Biand dess representanter råder nemligen en ganska systematiskt utbildad och ojemförligt strängare vidmekthållen disciplin, än inom något af de öfriga riksstånden. Djerfves nå. goh ledamot mom det högvördiga ståndet att hylla frisinnade, det vill säga icke högkyrkliga, grundsatser, så utestänges han omsorgsfullt från alla de utskott der han kan göra skada, och han skulle icke erhålla plats i något utskott, derest icke ståndet vore så fåtaligt representeradt. För ep, sådan Jedamot visas intet undseende, ich han tillrättavisas ganska strängt, off nyligt eller enskildt. Föröfrigt åsidosätte, han så mycket som möjligt. Yttrar har. sjg i ståndet, oem i strid med den rådde åsigten. så, i gynnsammaste fall cänkes honom minsta möjhga uppmärks? mhet; men hvad han anfört i frisinnad anda glömmes dock icke. d Huru hvarje vistig fråga skall behandlas i presteståndet., öfverenskommes på förhand melian de inflytelserikaste, och utgången der kan i de allra flesta fall med temlig visshet beräknas på förhand af de styrande. Det ör sällsynt alt någon votering hänger på en röst, Och i presteständet är det aldrig, såsom t. ex. i borgareståndet, af näden, att föredragningen af en fråga måste anstå i afbidan på en eiler annan för voteringen behöflig ledamots ankomst. j Inom sitt stånd eger erkebiskopen ojemförligt större inflytande än landtmarskalken och talmännen inom de öfri a stånden. Men orsaken dertill är helt enkelt den, att inom. det, förstnämnda ståndet äro åsigter och inresgen mera komvakta och skarpare uts ir