Aftonbladet – 14 augusti 1863, sida 2

STOCKHOLM den 14 Aug. Våra läsare hafva af gårdagens blad erfarit, att statsutskottet beslutit afstyrka biall till de af hrr L. J. Hierta och A. O. Wallenberg väckta motioner om anslag för beredande af en kortare och framför allt rakare segelled från Östersjön till Stockholm. Det är rentut sagdt en skandal, att Sverges hufvudstad och förnämsta hamn har ett sådant inlopp som det nuvarande, då ett bättre kan beredas för en sådan bagatell, som 500,000 rdr äro i våra dagar. Det är en skandal att ett land låter sin hufvudsakliga ångfartygskommunikation med kontinenten uppehållas i flera timmar längre än nödigt. Det ör en skandal att tvinga den inländska ångfartygskommunikationen åt södra orterna att taga vägen genom Södertelje kanal, hvilket vållar kostnad och hindrar att för linierna söderut bygga fartyg af den storlek och snabbhet, som icke skulle låta länge vänta på sig om segelleden till Landsort blefve förkortad från 73 till 51 engelska mil. Ja, vi ha hört personer anse det för nära nog en skandal att ett utskott, som voterat många hundratusental rdr till ändamål, hvilka först i en aflägsen framtid och endast för en mindre del af landet kunna blifva fruktbringande, icke tillstyrkt 300,000 för att undanrödja alla de ofvan uppräknade olägenheterna, hvilka drabba en så stor del än hela landets postväsende, handel och sjöart. Om någonsin ett behof varit länge kändt, så är det behofvet af Baggens-Stäkets upprensning. Man har insett det alltifrån att den första sjöman, som en gång passerat den stora farleden, erfor att det fanns eller kunde beredas en inre uch kortare. Innan insigten om möjligheten att få en ginare och rakare väg till hafvet — att få hafvet så godt som utanför Stockholms portar — ännu var allmännare spridd, väckte känslan af den nuvarande segelledens olägenheter hos några tanken på Stockholms förflyttande längre österut. Så förtvillad har man kunnat blifva vid de långa uppehåll, som den krokiga farleden genom Kodjupet vållar, särdeles under den långa hösten. Sedan 25 år har ärendet varit en stående riksdagsfråga. Borgareoch bondestånden hafva alltid varit böjda för att bevilja nödiga medel. Auwtnu, då mindre begäres än någonsin förut, vägra detta lilla och låta alla länders fartyg fort tarande leta sig med fara fram igenom skär gårdens krokar, medan man förser det inre af landet med de yppersta och dyrbaraste vägar, det vore liksom att bygga nya mag nifika trappor i sitt hus, men lemna en fråns och sned portgång från forntiden i orubbad skick. Vi hoppes att, i trots af statsutskottet majoritet, ständerna skola afhjelpa porigån gens brister, på samma gång de för ölrig så väl ombona det gamla Sverge.