skall nog fiona en förevändning för att återkomma. Min fränvero torde törskafta honom densamma. tHvad, ni reser också? Ja, Clemencia, jag reser, ty mitt öde är afgjordt4, sade de Brian; Satt strida deremot skulle blott vara att göra det ännu grymmare. Jag reser till Amerika; der finnes väl någon strid, hvari jag kan deltaga, om ej för ordningen, sä ätmirstone för rättvisen. En dag skall man säga er att jag är död, Clemencia. Ingen skall be gråta mig! Min stackars mor förlorade lifvet i samma ögonblick jag erLöll det, roin tillbedde fader dödades under revolutioven och min ende bror träffades af en mördares dolk. Mina olyckliga förtäder hafva dött under guilotin.n. Men, Clemencia, ni, min enda kärlek, hvarminne skall fålja mig i gralven, ni skall åtminstone ..... beklaga mig! Vicomten ville tillägga något mera, men förmådde det ej, uten dolde ansigtet i sina händer. Oh, vicomte!4 sade Clen.encia med tårar i ögonen. Hvad det emärtar mig! Hvarför älskade ni mig?4 Ja, ni har rätt, hvarför älskade jag er? Fråga helire: hvarför såg jag er? Ty att se och alt älska er var ju detsamma. Jag bar älskat er derföre att bos er finnas förenade alla qvinliga dygder, all skönhet och all älskvärdhet och derföre att ni sprider lyckan omkring tom blomman sitt doft. Jag bar älskat er, derföre, att förenad med er skulle mitt hf varit ett enda lycksaligt ögon blick, och derföre awt vid er sida skulle det närvarsnde varit så ljult, att jag skulle glömt att begräta det förflytna och oroz mig öfver framiiden! Ni har gjort orätt vicomte i att nära denna känsia och nu bedröfvar ni mig dermed.4. Jag vet det, svarade de Brian, som nu lyckats beherrska sin rörelse, jag vet det, ty ni är ej den qvinna som finner ett nöje