CLEMENCIA. ROMAN Ar FERNAN CABALLERO: Öfrersatt från spanskon af Mathilda Söderen. Denne man, fortsatte vicomten, har beröfvat mig det ideal, som kunde hafva gjort lifvet till ett paradis för mig, och röfvat det utan att ana dess värde. Och detta ideul, som jag sökte, Clemencia, var ej någon tom drömbild, utan sanningens och skönhetens ideal, som hvarje man af ära bär i sitt hjerta, och som hen, då han möter det, helgar hela sin tillvaro. Jag skuile bafva älskat er så, Clemencia, jag skulle hatva byggt er en tron och gjort er till drottning för alla lyckliga qvinnor. Och hvarken sir George eller hans lkar förstå hvad kärlek är; de hafva fört det onda till dess yttersta gräns och veta ej hvad det goda är; deras moral dukar under för lasten om äfven några medfödda goda egenskaper motstå densamma. Clemencie, ert hjerta förenadt med denne mans, skulle vara som en lefvande kropp sammanbunden med en död. Om ni ej lyckas förstena ert hjerta skall ert lif förflyta i eorg.4 tMen, sade Clemencia rörd, ehuru småleende, ser ni ej att ni blott uppbygger fuftslott? Har ni ej hört att han reser och hvarföre han reser? 4Han skall komma tillbakaX, sade vicom ten bittert och föraktligt. Tror ni kanske ati jag kallar honom åter ! utropade Clemencia, som med dessa ord skalle hafva förrådt sig, ifall vicomten ännu ej varit follkomhigt säker om sin sak. Jag tror ej att någon spaniorska skulle med ett enda ord kalla tillbaka den man, gom skäl lemnar henne, Men sir George 5) Se ÄB. n:r 153, 155-159, 161—165, 167—169, 171-175, 175-178, 180—184.