Dagen och Klockan, I. Emellan oss och eder, emellan ryska folket och alla ryssars kejsarrike förefinnas oändligt färre gemensamheter än man inbiilar sig. Vi veta väl huru mäktiga de fördomar äro, som ha afseende på denna fråga; men det har ock funnits andra ganska starka fördomar, som fuktats med otaliga ofters blod — och hvad har väl nu blifvit af dessa fördomar? Nödvändigbeten att vaka öfver, att en dylik sammangyttring förblilfver orörd, att garantera de annexerade delarne och att försvara de stycken, som blifvit våldsamt införlifvade med denna stora kropp, och som dess mage ej förmår smälta, töranleder en serie af in tressen, främmende, för, och till och med menliga för folkets mtressen. I ett starkt och oförstörbart rikes namn har folket hos oss blifvit förkrossadt och utplundradt; i detta rikes namn har lifegenskapen, em betsmannaväldet och rekryteringen uppehållits. Och detta är ändå )cke allt. Genom att beröfva mannen af folket alla hans borgerliga rättigheter och göra honom till en slaf har man bemödat sig om att nära hans sione med den högmodiga tanken, att riket vore oötvervinnerligt; en tanke som hos honom utvecklat på en gång en känsla af öfvermod emot främlingar och den mest krypande trälaktighet emot de oemotståndliga myndigheter, som beherrska honom. Huru kan väl Dogen, som är en orto. doxt troende, antaga denna kätterska ide af de tyska filosoferna, att folkets ändamäl är riket, likasom mannens och qvinnans än damål är åktenskapet. Man måste vara en tysk eller en doktrinär för att försvara dylika skolans orimligheter. Öfverlemna åt regeringens män, sådana som Kutkow och Gortschakow omsorgen att predika rikets okränkbarhet. Deras ställning gör det för dem till en pligt att försvara det rike, som de representera. Kutkow påstår, att han ej utan smärta kan tänka på Polens förlust. Han lider vid denna tanke, som om man toge af honom sjelf ett ben eller af en tidning dess officiella annonser. Och hvarföre vill Dagen herrska? Denna patriotiska åstundan är en ful sak, och man kan ju, utan att i ringaste mån göra sg till brottslig, ätergifva hvar och en hvad honom tillhörer. logen faller det väl in att anklaga för förräderi de engelska miaistrarne derföre att de giva Joniska öarne tilibaka åt grekerna. Lord Chatam yttrade för hundra år sedan, att Amerika då var tillräckligt moget för att ej längre vilja stå qvar uuder moderlandets förmynderskap, samt att det klokaste följaktligen I vore att lemna detia land i fred. Den materiella styrkan utan rätt kan lika litet tillvägabringa en politisk lösning som jrätten utan materiel styrka. Historiska minnen, urgamla rättshandlingar förmå lika litet i fråga om att återställa en nationalitet s våldet att förkrossa densamma. Traditionen och statu quo utgöra ett slags sortering och en utgallring. Den förra bar upphört, den sednare är qvar, men har undersått modifikationer. De särskilda beständsdelarne och spären af det förflutna ha förevat sig för at bilda den nuvarande pationella tillvaron, och ha tillkännagifvit sina sträfvanden och sina anspråk. Det är vida svårare än man tror att tillvägabringa en lösving, och svårigheten är densamma för regeringen och för revolutio nen. Hvad har den Preussiska kammaren gjort, då den till konstitutionens försvar kallade ett folk, som icke begrep politisk frihet? Hvad har ryska regeringen gjort i Polen under Nikolai trettiåriga styrelse? Polackarne vilja ha sin frihet, och marschera en emot tio, kämpande med ligr emot bös sor, med revolvers emot kanoner. Af allt detta finner ni, att icke en enda bland 03s bade i beredskap någon på förhand förberedd lösning för någon af de frågor. som hade afseende på provinserna. Vi ha jakitagit, vi ha studeratsdenna sak, men vi ha ingenting afejort. Våra lärdomar ha icke hemtats hvarken från Polens minnen eller från statsmännens opinioner, men) från sjelfva de tilldragelser, som egt rum för hvarje gåvg vi derom erhållit kännedom. Ni erinrar er måhända den höegtidlighet, som tillställdes at Kowno3 befolkning om hösten 1861? Hela byar med deras gamla i och deras barn, med deras jungfrur och de-; ras fanor, med deras prester och deras qvinnor skyndade att förbrödra sig med denj polska befolkningen till minne af Lithauens ! förening med Polen. i Regeringen, uppskrämd, grep genast till! vapen och försatte med anledning af en an-t nan i Wilna gjord opinionsytutring hela lan; det i belägrmngstillstånd. Gifs det väl e td tydligare bevis på att Litbauen på fullt! allvar vill förenas med Polen? -— Hvad I här han för ögonent, säger ni, öäj icke den Lithauiska befolknipgen, utan nå. gra godsesare, spridda ibland heta befolk i n ngen, och icke utgörande mer än en omärk i i j eder Ua NN kn En ENN ANA IRAN neat rna rann enar DRA lig punkt bland massan af bönderva.4 Men i sådant fall hvartill då denna armå, desse kosacker, hela detta kavalleri och intanteri? Kan man väl börja ett krig emot nägra polska herremän och en handfull arbetare? i Beholvet al ett belögringstillstånd gör i sjelfva verket särdeles misstänkt den der lågande kärleken hos folket för regeringen. Vi hade sålunda fullt skäl att häraf draga de slutsatser vi gjort. Denna vår slutsats leder ingalunda till den förklaringen, ati Lithauen tillhör Polen, utan bloit derhän,; att förstnämnde land kommer att förena sig