öfvergifvit honom och all hans karakters bårdhet och stolthet visade sig nu utan den fina polityr bvarmed bens utmärkta takt och goda ton vanligen dolde båda delarne. Brefvet lydde sålunda: tJag tror, e fora alt den glödande kärlek, som man pöstår sig finna under söderns sol, endast är ett påfund af romanskrifvarne, för att uppväcka faleka föreställnin gar; eller ock hafva Iberiens förtjusande döttrar, tack vare civilisationens framsteg, förbytt eig i kristna vestaler med rosenkrans i händerna. Ni utdelar er ynnest med en så fullkomlig opartiskhet att ingen egentligen kan berömma sig deraf under det att alla tjusas dermed. :ålunda kommer ni med er nunne hka enfald till samma resultat som stora verldens koketter. tSciora, i ert land, så rikt på ordspråk, finnes ett som lyder sålunda: 4 Cesar Ö cesar (antingen Cesar eller intet), hvilket jag boppas ni liksom jag i förevarande fall skall fana högst användbart. Om pi äl skar mig. må det då blifva mig och ingen annan, mig ensam, bestämdt och uteslutande, och må jag blilva er make eller er älskare, hvilket ni behagar; jag är färdig till båda delarne, till allt utom till hvad ni tyckes vilja göra mig, en sentimental Tantalus. Er bigtfader ska!l säga eratt dessa mina fordringar äro helt och hållet i evangehi anda. George Percy. Vid läsningen at detta förödmjukarde, besynnerliga och grofva bref, skarpt som en tveegged dolk, ereps Clemencia af en svindel och nedföll afsvimmad på en soffa. Detta bref skulie kanhända ej väckt samma känslor hos en af stora verldeus damer, som möjligen förtjent en sådan behandling, och som derföre mäste tåla den; det skulle kanske hafva passat i denna krets, som bannlyser tafattheten och som tillåter oförskämdheten, men på Clemencia. utöfvade det en helt annan och at brefskritvaren alldeles oförutsedd verkan. Ötfverseende och mild