Aftonbladet – 12 augusti 1863, sida 3

sade sir George med sitt behagligaste leende i det ögonblick han fattade sin hatt. Den stackars Clemencia, söm ej förstod att förställa sig, bleknade och kände ett stygn i hjertat, som nästan betog henne förmågan att framstamma orden: tReser ni? Ja, seflora, med första lägenhet. Lycklig resa4, sade,Clemencia med ett tvunget småleende; Cåtervänder ni snart? tDet beror ej på mig, sefiora.4 Med en kall atskedshelsning för Clemencia och en stolt bugning för vicomten lemnade sir George rummet. NIONDE KAPITLET, Vicomten betraktade Clemencia länge med det djupaste deltagande, måladt i sina ädla och uttrycksfulla drag, men utan att yttra ett ord. Den unga qvinnan var så upptagen af sina egna tankar att hon ej gaf akt på vieomtens tystnad. Arma qvinnalX sade han halfnögt. tHvad betydde detta bedröfliga utrop?4. frågade Clemencia med ett leende, som hon sökte göra gladt, men bakom hvilket vicomtens skarpa blick såg tårar framskymta. cDet betydde, Ciemencia, att eburu ni i allt annat är endra qvinnor öfverlägsen, så liknar ni dem dock i ett fall. cOch hvilket, eefior?4 UDeri ait ni med egna händer bereder er olycka. eHvad menar ni? Jag, huru? Ni älskar den man som minst älskar och värderer er; ni väljer af två den som ärer minst värdig, jag säger detta helt enkelt som en obestridiig sanniug, och hvarken al svartsjuka eller egenkärlek.t Sefior!4 började Clemencia med värdighet, jag... 5