Aftonbladet – 12 augusti 1863, sida 2

gerning, om ni så vill kalla den, ej gjord mig det alldra ringaste nöje. Det var e förfärligt ful och smutsig tiggare i hvar hand jag för er skull lade ett guldmynt oc! på köpet mina handskar som vidrördes a hans orena fingrar. Jag förmodar att har omedelbarligen tog gig ett godt rus till mir ära.4 Clemencia bortvände hufvudet och ett pa tårar fördunklade hennes sköna ögon. Sir George märkte det och frågade ömt Hvad fattas er, Clemencia? tIngenting?, svarade hon med sitt ljufva ste småleende. O, så bör ni alltid -småle, Clemencia! utropade sir George och försökte kyssa hen. nes hend som han höll i sin, men som ha: stigt undandrogs; Xni är en evgel när niler. och det felas er blott ett för att vara den fullkemligaste qvinna på jorden — det felas er blott att älska. Utan kärleken är ni Pygmalions sköna bildstud innan den fick lit. Hvarföre iälskar ni icke? Men, svarade Clemencia skrattande, behöfver jag då blott älska, utan alt ega något föremål för min kärlek? Kan jag väcka känslor i mist bjurta, som jag sedan ej vet hvart jag skall rikta? tMea ocksåt, sade sir George allvarsamt, förstår man i Sponien ej hvad kärlek vill säga. Man gör der dennas känsla till en bäfvande staf och ej till hvad den är, en vingad Gud, som fri svingar sig upp fill högre regioner och hvars glänsande vingar skull snärjas och fördonklas i pligternas onyttiga nät, Den oberoende och nyckfulla lycan flyr för blotta ordet pligt. Jaz trodde ej, sir George, att ni kunde föra ett så lättsinnigt språkX, svarade Clemencia allvarsamt, Cett språk, för längese dan bäånnlyst ej blott af god ton, utan-äf