Aftonbladet – 12 augusti 1863, sida 2

fylla en af er uttalad önskan, derom ber jag er vara öfvertygad, sefiora. ÅTTONDE KAPITLET. Påföljande afton väntade Clemencia sir George med ännu mera klappande hjerta än någonsin. Då han kom, dröjde honicke dessmindre att göra den fråga hvars svar hon med sådan oro afvaktade. Eget nog hade samma sak som för henne egde så mycket intresse, deremot så. liten betydelse för den man hon älskade att han alideles icke tänkte derpå. Han sökte visserligen att på allt sätt behaga Clemencia och uppbjöd hela sin förmåga för att lyckas deri. Men, ehuru han roade hecne genom sina angeväma, skiftande samtal, ehuru hans fina smak öfverensstämde med hennes, så kunde han dock på bjertats vägnar aldrig stöjla sig på samma ståndpunkt som Ciemencia. Derför kunde han ej beller förstå hennes känslor eller sjeif tsla om hvad som var honom alldeles obekant. En half timma hade nästan förflutit och ännu hade ej ett ord ytwrats om det ämne som så sysselsatte Clemencias tankar; slutligen sade hon: Sir George, her si uppfyllt min önskan? tHvilken önskan?4 sade sir George med en förvåning som ej var låtsad. Har ni då glömt vårt samtal?4 Ah nu påminner j2g mig. Nej, sefiora, jag har icke glömt mitt löfte och jag har samvetsgrannt hållit det.4 ; eNåvil?? frågade Clemencia med en själfull blick. : Nåväl, jog har sjelf gifvit en ellnosa i dag, för att hälla mitt löfte till er. Jag kan ej sirymta, Clemencia, och minst för er som är det enda helgon jag dyrkar, utan jeg Vill-uppriktigt bekänna att denna goda