En brännande rodnad öfverdrog ofrivilligt Clemencias kinder och panna med den grannaste rosenfärg. Eu i krig, genom rof och plundring förvärfvad rikedom, ehuru i sig sjelt föga hedrande, kunde dock ursäktas genom krigets grymma bruk och lager, men att höra en son kalla siv egen far röfvare, ver för mycket för Clemencia. Sir George fortsatte utan att märka hennes missnöje: En utomordentligt stor juvel som TippooSahib bar på fästet af sin sabel, gick i arf till mig. Jag vet ej hvad jag skall göra dermed, möjligen har min betjent stulit den, men ifall jag återfinner den Clemencia, vill ni mottaga den såsom ett obetydligt minne af en tillgifven vän 25 . uTackt, sade Clemencia, men jag skulle föga värdera det minneaf en vän, som jag ej bar i mitt hjeria.4 sTag den då för att dermed pryda en af era madonnabilder, när ni beder till denna så skall ni kanske någon gång tänka på mig. UtSefior, utan att synas för sträng, trorjag mig kunna säga att ni talar vanvördigt om heliga ting. tMottag den åtminstone som en bild af ert bjerta, emedan det är lika rent, lika eftersträfvadt, lika hårdt som denna ädelsten. Behåll den då ejelf, sir George, efter den liknar mitt hjerta, sade Clemencia, och lät oss nu tala om andra saker.4 Ja låt oss tala om annat. Fortsätt beskrifningen på era nöjen. Låt oss se hvad kommer nu i ordningen. tVänskapen, sefior. Har ni inga vänner? 4 Jo, åtskilliga parlamentsledamöter, franska ambassadören, en pascha i Konstantinopel, en kardinal i Rom soch i Sevilla, don Galo Pando, emedan ran är er vän, Cle