JU IPKUTLLIE 10f ILAS HEUIRNV UBPIVIVv MM MIVeN olika böner och klagomål från enskilda un: dersåter, kommuner och kretsar. Dertill har icke någon förordning behöfts, och al dra minst en tillåtelse af öfverheten, Ännu i dog våga vi icke bedja E. K. M:t om någonting annat, än alt vi måtte få bedja. Det skall dock ej lyckas staden Stettin att få sin petition fram till konungen. , Oktrojeringarne i stor skala låta ännu vänta på sig. Men i stället anlitas smååtgärderna så flitigt, att ingen tjensteman nu är säker för disciplinar-undersökningar. Naturligtvis forifera varningarne mot pressen ostördt, och det ser nästan ut som om regeringspresidenterna ville öfverbjuda hvarandra i stränghet och skoningslöshet. Motiveringen af varningarne är i de flesta fall så ologisk och oskicklig, att det liberala partiet beslutit samla alla de hittills tilldelade varningarne och låta gifva ut dem af trycket, för att ännu mera öppna ögonen på folket i afseende å den nuvarande reimen. Till och med en soubrette vid Wallners teater, en mamsell Schramm, har erhållit en 4förmaning af polisen, derföre utt hon — sjungit en vers, som skall ha innehållit anspelningar på den kongl. statsregeriogen. Det har blifvit senaten vid härvarande universitet förbjndet att utgifva dess korrespondens med undervisningsministern, oaktadt br von Muhler sjelf i Stzatsanzeiger ol fentliggjort sitt mot senaten riktade utlåtande. Med sådana saker sysselsätter sig minislåren Bismarck, under det att den preussiska staten sväfvar midt i de största faror! Danska Dagbladet? har tagit i betrak tande de följder, som kunna uppstå af en tysk truppstyrkas inryckande i Holstein; och et har dervid försäkrat att Danmarks koådung, regering och folk äro beredda utt med krig möta en förbundsexekution i hertigdömet. Fiedrelandet? protesterar mot denna försäkran, åtminstone så vidt den rörer folket. Danska folket ämnar alldeles icke gå i krig för Holsteins skull, säger Fedrelandet, och ett krig, som föres blott på grund af Holsteins förbundsförhållanden, kan aldrig blifva populärt, så länge exekutions kåren respekterar flesvigs gränser. Den moraliska påtryckningen af en exekution, hvilken man förmenat vara olidligare än ett krig, kan väl aldrig blifva större än om hela halfön besattes af fiendtliga härar, hvilka Danmark icke utan främmande hjelp kunde tillbakakasta, om det äfven segrade i enstaka fältslag; och får man sådan hjelp, så bör man äfven utan krig fö exekutionen att upphöra. Exekutionen är i alla fall ett mindre ondt än kriget, så vida man ej med främmande bjelp kan föra detta segerrikt. Regeringens beslut bör således bestämmas af de för Danmark intresserade makternas hällning. Om de afräda oss från krig, tillläggande att de i eådan händelse lemna 038 åt oss sjelfva, så vore det dumdristigt att börja det. Man kan visserligen säga att dessa makter mera tänka på sin egen än på vår fördel. Men om Sverge och Norge gäller åtminstone, att vär sak, rätt uppfattad, äfven är deras, och då vi vänta deras hjelp, böra vi älven akta deras råd. Men att de skulle önska, det exekutionen begagnades som anledning till ett krig mot Tyskland. och alt ett sådant nu skulle falla dem lägligt, är i högsta grad otroligt. Hvad Frankrike och Eugland angår, hafva vi visserligen hvarken så mycket att tacka dem för eller så mycket att vänta af dem, men då en ny strid mellan östern och vestern är sannolik, om icke i år, så dock nästa år, och då Preussen i sådan händele antingen indrages i österns förbund eller mäste fegt draga sig undan, så kan en allians med vestmakterna icke vara annat än fördelaktig; men då få icke vi (danskarne) utan de bestämma tidpunkten för stridens utbrott, och det är föga sannolikt att de nu anse tidpunkten lämplig. Feedrelandet fortsätter härefter: tMedan vi eå!edes anse, att det skulle vara en stor och oförlåtlig obetänksamhet, om regeringen, i fall exekutionen sker, skulle. mot alla vänskapliga makters råd och önskan förklara krig och draga ala dermed följande offer och olyckor öfver Danmark, utan utsigt till något verksamt bistånd från något håll, så erkänna vi å andra sidan, att det också kunde vara farligt att faktiskt erkänna lagligheten af en handling, som i verkligheten är en våldshandling; ty man kan icke lita på, att det för våra vänner i utlandet skall vara af lika mycken vigt alt brioga exekutionen till slut utan krig, som det otvifvelaktigt är, att den må börja utan krig. Denna fara förekommer det oss som man någorlunda kunde värja sig mot, genom att förklara exekutionen för ett rättsoch laglöst steg af den starkare mot den svagare, hvarigenom den lidande parten får den fullaste rätt att begagna det sålunda åstadkomna tillståndet till sitt försvar och sin fördel på det sätt honom bäst synes. Meu man borde icke stanna vid en dylik förklaring; man borde låta handlingar, som ådagalade att den vore allvarligt menad, följa omedelbart derpä. Föranledde så dessa förbundet till ytterligare fiendtliga steg och särskildt till ett öfverskridande af gränsen, så skulle det vara förbundet, och icke vi, som började striden och bar ansvaret för dess möjliga följder. Med andra ord: lika litet som regeringen skall uppfylla förbun. FLSA SET IE sa SPE CARAT ARN En brännande rodnad öfverdrog ofrivilligt Clemencias kinder och panna med den orannaste rosenfärg. Eu i krig, genom rot