ML SW WELIL WEISE UV 85 RR! Or Uirikes korrespondens, (Från Åjtonbladets korrespondent.) Berlin den 3 Augusti. Sedan det i en längre tid sett ut som om preussiska regeringen sjelf afsått anspråket bh en egen mening om den polska frägans ehandling, har nu på några dagar förklaringar uppdykt från de mest olika håll till och med om den riktning, i hvilken Preussen sökt inverka på stormakterna i nämnda tråga. Någon betydelse för sjelfva saken ha naturligtvis hvarken dessa försök eller förklaringarne deröfver, och man beszriper här, hvarföre hvarken den utländska pressen eller utlandets diplomati någonsin hittills vid frågans behandling tagit Preussen med såsom en faktor i räkningen. Blottför så vidt det gäller vår junkerregerings upp: lösningsprocess kan man taga notis om den försiggångna omkastningen. Men en omkastning har i sjelfva verket skett, om man också vill gifva sig utseendet af att alltid ha instämt i de sex punkterna. Ministeren har helt och hållet invaggat sig i samma villomeniog söm Ryssland och hoppats att Österrike icke ogerna skulle skilja sig från förbundet med vestmakterna.: Först grefve Rechbergs sista depesch har något mera öppnat ögonen äfven på den preussiska utrikesministern. Det ser nästan ut som om man började ana den fara, i hvilken landet blifvit inkastadt, och man gör nu min af att ställa sig på längre afstånd från det allierade Ryssland, för att komma den starkare något närmare. Häraf kommer sig också den företa antydningen om att Preussen gynnade vestmakternas förslag, det första missljudet mot Ryssland inom den officiella och officiösa preussiska pressen, i samma ögonblick nämnda villa i afseende å Österrike ej längre var möjlig. Men till den rädsla, som torde vara förnämsta bevekelsegrunden till omkastningen, sällar sig äfven ett annat skäl. Det är här ingen hemlighet, att en viss förstämning mot den preussiska regeringen gripit omkring sig äfven inom den ryska diplomatien. Ryssland har nemligen haft mångfaldiga underhandlingar med Preussen om den polska frågan och isynnerhet om Österrikes ställning till densamma. Om Ryssland så bittert bedragit sig i afseende å Österrike, så äro, klagas detiPetersburg, det härvarande kabnettets optimistiska åsigter och Bismarcks förtl ndelser i icke ringa mån skulden dertill. Man har således här på någon tid märkt, att det bismarckska reussen gör fiasco till och med hos Ryssland. : Men nog härom. Man skulle helst allde les tiga, isynnerhet som det i förevarande fråga till en stor del handlar om Preussens ära; men här har man för länge sedan blifvit van att absolut skilja Preussen och Preussens framtid från denna minister och dess infall. Detta land och dess regering äro alldeles främmande för hvarandra, och ju mera man framhåller detta, desto mera kan man hoppas att gagna landet. Preussen är ingen stormakt under dessa ministrar. Icke genom toma fraser, utan blott genom ett naket erkännande af sanningen skall det åter bli en sådan. Förklarandet af belägringstllstånd för större delen af provinsen Posen, hvarom jag i mitt förra bref skref, låter vänta på sig af semma orsaker som nödgade minis Oren dertill, nemligen missämjan mellan militäroch civilmyndigheterna. De sednare ha tappert försvarat sig mot militärpartiets sträfvanden, och om båda riktningarna bekämpa hvarandra i samma officiösa press, så framträder bådas antagonism derigenom blott så mycket mera öppet. Nog af, belägringstill ståndet är tills vidare uppskjutet, förnuftet i har denna gång tagit ut sin rätt, och det ser nästan ut som om det skulle komma att stå på sig. I förra veckan afled och begrofs prins Fredrik af Preussen. Man har i vår stad haft mera att tala om den gamle tappre krigarens begrafning än om hans död, och detta just derföre att den djupa tvedrägten mellan regering och folk uppenbarat sig äfven här. Stadsfullmäktige bekommo officiel bjudning att bivista begrafningen, och deras ordförande föreslog att man skulle låta sig representeras af en deputation. Men stadsfullmäktigen Streckfuss fäste uppmärksamheten på, att församlingen, till följd af det ministerialpåbud, som vid äfventyr af strängt straff förbjuder stadsmyndigheterna att fatta beslut i icke kommunala ärenden, beslutit att hädanefter icke afsända adresser och deputationer till konungen och den kongl. familjen, förr än nämnda regeringsbeslut blifvit upphäfdt. I riktig konseqvens härmed sågo sig stadsfullmäktige också icke i tillfälle attlåta sig representeras af en deputation vid begrafningen. Under det bittra missnöje, som allmänheten hyser mot regeringen, har stadsfullmäktiges beslut rönt allmänt bifall. Ötver hufvud taget ligga nästan alla Preussens stadsmyndigheter i fejd med ministeren. Särskildt måste jag nämna de klagomål, som stettinarne antört hos konungen. Alla adresser till konungen a blifvit dem rent ut förbjudna. De yttra ou till mönarken bland annat: Enligt vår åsigt har det änuu aldrig funnits någon så despotiskt styrd stat, att det varit förbjudet att framställa böner. Ett regeringssystem kan ej starkare förkasta sig sjelf än derigenom att de, som stå i spetsen för detsamma, öppet förbjuda folkets röst att bana sig väg till tronen. NANA mv DA D(fn — mr mm FA SV MM -—-— oe Ä Mm -mmm SN CCTnoeaetl1irs5e SO Ön oo nee förvåning och denna känsla var för mig ingen njutning, den stod ej iringaste samband med mitt inre, och den enda tanke som derat uppstod hos mig, var denna: Huru öfverdrifva ei poeterna allting !