ja blotta begäret derefter, med hälfien af mina rikedomar? Huru, ni skulle således aldrig ega eller känna någondera ? 8å är det. Ara e vänt, sade Clemencia med uppriktigt medlidande; ni har jagat så länge efter det falska nöjet, att ni alldeles förbisett den sanna glädjen. tcOch hvari skulle den bestå?4 Den består iså många och olika saker, att jag ej tror mig om att kunna uppräkna dem.4 tSäg mig dock några; jag studerar er såsom ett för mig alldeles nytt väsende, med ett intresse, som stundom kommer mig att le åt er som åt ett barn och stundom tillbedja er som en engel, ty ni är båda delarne. Öppna ert hjerta för mig, säg mig hvilka nöjen ni mest älskar? Ett at de förnämsta?, svarade Clemercia, efter några ögonblicks tystnad, Sär naturens betraktande. Jag älsker att se de hvita glänsande skyarne, så mjuka att luften förändrar deras torm, och så lätta att en vindfläkt jagar dem undan. Jag älskar att se blommorna som hemta sin näring urjorden och erhälla sin vällukt, sina lysande färger af solen, liksom menniskan har gemenskap både med jorden och himmelen. De vidsträckta utsigter der hjertat vidgar sig, de klara floderna, än glädugt sorlande, än sagta framflytande, genomskinliga såsom uppriktigheten, lysande såsom renheten, hafvet som ... Sluta Clemencia, sluta, sade sir George. 4Jag har sett Alperna, Anderna, Bosporen och Rhen; jag bar sett Ganges och Niagara, jag har seglat öfver Sulla hafvet och öfver det Atlantiska, jag har skådat dem i storm och i lugn, men allt detta har blott väckt min