Aftonbladet – 10 augusti 1863, sida 2

mera betydenhet4, svarade Lolita, skrattande. I detta ögonbliok inträdde flera personer och ibland dem en ung officer, adjutant hos lancierregementets öfverste, Man talar i hela staden, sade han, tblott om markisinnan de Val de Mar.4 Derefter började han en öfverdrifven och oriktig berättelse om hvad vi redan veta. Saken förhöller sig icke såt, sade don Galo lugnt. Ni vill således påstå att jag uppfunnit den?4 sade officern, hvars lynne ej var af de blidaste. Gud bevare mig från en sådan tanke! svarade don Galo; jag ville blott säga att man missledt er.6 Ett misstag, som en hel stad delar, torde vara svårt att rätta. Om en hvar iror och berättar det endast efter börsägen, är det lätt begripligt huru misstaget uppkommit; och då man är viss på hvsd som är oriktigt, så är det cj svårt att rälta det. Huru som helst, tillerkänner jag icke åt er rättigheten att motsäga en allmänt känd sak, som är allas egendom.4 Sålunda är förtalet, enligt er åsigt, allas egendom och derföre så skyddadt att ingen deremot eger rätt att försvara sina vänner? Om deita är förlal, så måste ni sitta vid sjelfva feanningens källor för att utpläng det. Med dessa ord vände officern helt tvärt ryggen åt don Galo. Alegria har alltid varit ett af de helgon ci ifrigast dyrkat, don Galo, sade Lolita. Det förnekar jag icke, jag skulle skattat mig öfveriycklig, om hon, såsom ogift, besvarat mina känslor. sOm alla ät bvilka ni velat skäoka bort