Aftonbladet – 8 augusti 1863, sida 3

de Mar med missnöje gett hans beundran för Alegria; det oaktadt tillät hon Paco Guzmoan att följa sig öfverallt. De lemnade Clemencias bostad på samma gång, men hade knappast hunnit ned på gatan förr än Paco utbrast i bittra förebråelser. Alegria började skratta, hvilket ännu mera uppretade Paco. Du är dig fullkomligt lik, sade ban. Ditt nöje har alltid varit att skratta ät det onda du gör. Jag skrattar, svarade Alegria, derföre att du kan tro det en sådan der fiskfysionomi skulle kunna behaga mig. Men du talar ju oupphörligt med honom. Det roade mig att köra huru löjligt han uttalåde vårt språk; jag skrattar ju helt högt deråt. tMen du bad honom komma till Madrid. Det var för att retas med Clemencia. För öfrigt, Paco, tillade hon djerft, så vet du ju att jag är kokett; jag tycker om att hela verlden beundrar mig och förälskar sig i mig; jag tycker om att andra fruntimmer förtreta sig. deröfver. Hvad behöltver du bry dig derom, då du vet att du är den enda man som eger mitt hjerta, ait din kärlek är min stolthet, min glädje, och att jag aldrig älskat och aldrig skail älska någon annan än dig. Ivgeutiog kan utplåna den första kärleken, rim Paco; min mor gifte bort -mig efter Guds vilja, utan att tråga mig om råd; då jag telade med henne om dig, hotade hon att skicka bort mig liksom ÖConstancia — hon skrämde mig — jag har alltid varit henne lydig, jag get efter; mer att lyda var ej att rycka ur mitt hjerta mir första, min enda kärlek. Alegria förde den spetskantade näsduker till ögonen.