lag fruktade du skulle falla, min mor, du är så svag.t Ja, men bjelpen är värre än sjukdomer. Euvfrasia, gif mig din arm; min doiters tr för stark för mig. Både dofia Eufresia och Constancia följde markisinnan. Alegria rörde sig ei. utan stannade qvar för ait förhöra Paco Guzman i enledning af ölfverstionans anmärkning, hvilken hon väl förstod syfta på Clemencia, hvarföre hon också talade illa om sin kusin så länge hon kunde. Efter hvarandra inträdde nu don Galo, don Silvestre och de personer, eom vanligen om aftvarne församlades hos markisinnap, och slutligen saknades blott markis Val de Mar. A!egria var orolig. Det är märkvärdigt! sade don Silvesfre flera gånger. tHvad då? frågade Alegria oåligt. SAtt man på tre dagar ej sett en enda skymt af solen. eDen har kanske gått vi!se, sade Alegria. Hur står det till, merkisinna? Ni tyckes vera tankspridd4, sede don Galo. Det är möjligt, svarade Alepgria; det är just bästa sättet alt fördrifva sin tid här i Sevilla.4 Nä, det är ej att undra på; ni är ävgslig öfver markisens uteblifvande, men oroa er ej; någon vän har qvarhållit honom vid spelvordet; vill ni att jag skall söka upp honom? Det felades bloti!t utropade Alegria. Tror ni kanske att jag är rädd det han gått vilse som don Bilvestre tyckes frukta att solen gjort, eller att ständig förmörkelse inträffat? Hon skrattade bittert. (Forts