utan att gilva akt på Lats ord, hvarför älI skar ni mig? Ni är den skönaste qvinna på jorden.4 I Sir George trodde sig i sjelfva verket på ; detta sätt gifva et för hvarje fruntimmer I högst behegligt svat. : Clemencias sköna ansigte antog ett tittryck af djup smärta och hon sade sorgset: Och ni älskar mig således endast derför, sir George? 20 nej, jsö ilskar er också derföre att jeg aldrig hos någon sett som kos er förI enade finkänslighet och behag.4 . Huru Jjufva voro ej dessa ord af den man hon älskede och huru sökte ej Clemencia tysta den röst som djupast i hennes hjerta ae det är ej den rätta kärlekei! j I för mig, sir George, sade Clemencia I Clemencias oskuldsfulla sinne kuude ej misstro sir George och försäkringarne om hans kärlek, och likväl tillfredsställde de henne ej. I den ofo och förvirring som nu intog henne fann hon ej något skäl som kunde rättfärdiga ett afslag, hvilket också för henne skulle varit en stor uppoffring, men likväl kunde hon ej förmå sig att utan betävkande följa sitt hjertas röst. uFår jag åtminstone hoppas? sade sir George sorgset. . Clemencia kände sig i detta ögonblick så glad och lycklig att det ljufvaste småleende upplyste hennes drag, då hon sva rade : sKan ni ej hoppas, utan ait hegära rättighet dertill? Hoppet är ju en känsla som aldrig upphör, och som således ej behöfver lifvas; men nu, tillade hon allvarligt, nå måste ni lemna mig, sir George, om ni ej vill att edra anspråk skola skada era: förhoppningar.? Sir George, tillfredsställd med de förde: