Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 3

tillerkänna sydstaterna alla författningsenliga rättigheter samt sedan unionen sålunda bbfvit återställd, genast förklara England och Frankrike krig. Ännu ett ord om elementarlärarnes löner. Till Redaktionen af Aftonbladet! Af Aftonbladets redogörelser för statsutskottets beslut rörande anslagen under åttonde hufvudtiteln, hvilka beslut i allmänhet vittna om ett sannt och lifligt intresse för rikets undervisningsverk, finner man bland annat att utskottet, ?i hufvud! saklig öfverensstämmelse med doktor Thyselii och hr F. A. Rinmans motioner?, ber slutat tillstyrka, att adjunkt eller kollega, som innehar högre lönegrad vid elementar-; läroverken, än lägsta lektorslön, må, om; han erhåller lektorsbefattning, komma i åt.) njutande af enahanda lönebelopp, som han! ditintills innehaft, likväl utan rättighet atti uppflyttas till högre lönegrad för lektorer, förr än efter 10 års tjenstgöring såsom lektor.? Insändaren känner icke närmare dessa herrars motioner, men finner dock, att, om detta statsutskottets beslut blifver rikets ständers, en stor obillighet vederfares alla de äldre adjunkter och kolleger, som skulle kunna ega förhoppning att till lektorer befordras. En ärad insändare i Aftonbladet har förut ansett billigt, att för lönegraders bestämmande åt adjunkter, som befordras; I I I till lektorer, skulle gälla samma grundsatser som för extra lärares befordran till adjunkter, eller att deras föregående tjenstetid, med undantag af 3 eller 5 år, skulle ligga till grund derför. Insändaren vågar icke göra anspråk på så stor frikostighet. Insändaren önskar blott den rättvisa, atti dessa tjenstemän genom befordran åtminstone icke mätte beröfvas den inkomst de såsom adjunkter skulle hafva haft. För att icke utbreda oss i vidlyftiga betraktelser, må vi biott taga ett exempel, huru detta beslut skulle komma atttaga sig ut i tillämpningen. Låtom oss derföre an-; taga, att en person X, promoverad till filosofie magister 1842 eller 1845, efter några; års tjenstgöring såsom vikarie, blifvit år 1847 befordrad till ordinarie kollega vid ett; elementarläroverk. År 1863 har han således uppnått den nuvarande fjerde lönegraden för adjunkter, och ifall statsutskottets tillstyrkande af en femte lönegrad af rikets ständer bifalles, skulle han 1868 inträda i denna lönegrad och således framgent bekomma 2000 rdr i lön. Antagom att han, genom ådagalagd skicklighet vid undervisningen, efter aflagda prof: befinnes förtjent att 1866 bekomma ett af: de lektorat, som under detta år i större: mängd enligt utskottets förslag komma att inrättas. I stället för att, såsom adjunkt, år 1868 blifva uppflyttad till en högre löne-! grad, skall han nu, enligt utskottets förslag, i ytterligare 10 år (säger tio år) bibehållas vid den lön han såsom adjunkt innebaft, således vid 2500 rår. Genom sin befordran! till lektor berövas han således i 9 år en årlig iokomst af 500 rdr, summa 4500 rdr. Först är 1877 skulle han såsom lektorj kunna erhålla den lön han såsom adjunkt! år 1865 skulle hafva uppnått; men då har! han redan tjenat staten såsom lärare i öf-;. ver 30 år och kan förmodligen ej längre med något gagn fortsätta sin lärareverksamhet. Kan detta vara billigt? Kan det vara rätt och för elementarläroverken gagnande, att adjunkterna således beröfvas hoppet att genom sorgtällig förkofran i studier möjligen en gång kunna med någon fördel betordras till lektorer? Det allra enklaste, billigaste och för staten fördelaktigaste vore väl, att till lektorer befordrade adjunkter, som redan uppnålt lika eller högre lön än lägsta Icktorslönen, finge i högre lönegrad uppflyttas samma år som de, om de såsom adjunkter qvarstått, skulle hafva inträdt i högre lönegrad. Men, torde måhända någon invända, statsverket saknar tillgångar att uppfylla alla tjenstemäns fordringar, om äfven billiga, på förbättrade löneförmåner. Låtom oss då äfven i detta fall undersöka förbållendet, med ledning af det ofvan fraraställda exemplet. Om den ofvannämnde X., tillföljd ef det nu föreslagna stadgandet, ej kan söka befordran (till lektor, så qvarstår han såsom adjunkt och uppbär under åren 1867 till och med 1877, då han bör från läroverket afgå, ett år 2500 och 106 år 3000, summa 32.500 rår. Den till den lediga lektorsplatsen . nämnde lektorn uppbär i 5 år 2000, 5 år 2500, 1 år 3000, summa 25,500 rdr. Således uppbäres i 11 år för dessa begge tjenster 55,000 rdr. Om åter X. kunnat till lektor befordras med den lönetur insändaren vågat föreslå, hade han under dessa år uppburit: 1 år 2500, 5 är 3000, 5 år 3500, summa 35,000 rdr. Den i hans ställe till adjunkt befordrade hade i lön uppburit: i5 år 1000, 5 år 1500, i år 2000, samma 14,500 rdr. För båda tjensterna hade under detta förhållande åtgått 49,500 rår. Statsverket hade således på båda dessa tjenster haft en besparing af 8500 rdr. Längt ifrån att något större anslag vore behöfligt, ifall rikets ständer förändrade statsutskottets förslag i den af insändaren föreslagna syftning, skulle tvärlom derigenom större besparingar å denna hufvudlitel uppstå. De skäl, som förmått insändaren alt med några få ord fästa uppmärksamheten på obilligheten af det beslut statsutskottet i denna fråga fattat, äro således i korihet: att genom en af rikets ständer lätt gjord förändring i detta förslag skulle uppstå fördel för läroverken, rättvisa åt lärarne och besparing för statsverket. LA FR AR mn JM Pm rt bet Ng J-n Fd KR KÖR bonetssssstsnsssanetska RBätllegångsoch Polissaker. Ledamöterna i den jury, som sistlidne lördag sammanträdde. för att nröfva handlingarne