Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 2

i märkte henne, eller låtsade att ej göra det, så företog hon sig att oafvändt fästa sina strålande blickar på honom. Sir George var ej den man, som under jandra omständigreter skulle visat sig så i känslolös för ett dylikt koketteri. Men han var tillräckligt upptagen af den känsla som Ib sysselsatte hans inbillning mera än hans hjerta, för att låta den förjagas af något, som alitid blott skulle för honom utgjort ett Ibehogligt tidsfördrif. Tillika var han ej så obekant med veriden, att han kunde falla på den -tanken att genom svartejaka öka den käriek, som ban småningom såg vakna i Clemencias bjerla. Tvärtom visste han väl huru mycket han i kennes ögon skulle förlvra, om hen lät henne tro att Alegrias utmanande koketteri behagade honom. Sir George lyckades emellertid att genom sin orubbliga likgiltighet så förtreta Alegria, att hon beslöt tvinga honom att upphöra dermed. Hon låtsade ej bemärka någon i det öfriga sällskapet och sysselsatte sig uteslutande med den stolta engelsmannen. Hon bad honom komrba till Madrid och förlöjligade Sevilla och dess sällskapslif under det mest bilande skämt, den skarpaste satir, vapen som hon så väl förstod att använda; men alla hennes försök strandade mot denna isande köld, som man endast finner vid nordpolen eller hos en engelsman. GSir George lyckades, utan att bryta mot den utsökta takt, som utmärker den samhälls: klass hvilken han tillhörde, så fullkomligt hämnpa Clemencia på hennes listiga och förrädiska kusin, att den förra i sitt hjertas godhet nästan önskade att den man hon älskade skulle visa sig mindre kall och otill. gänglig för Alegria. (Forts, följer.)