Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 2

ni. Herr vicomte, det blir ni som skall afstå henne. FJERDE KAPITLET. Ehuru Alegria visst icke ansåg sig behöfva några förevändningar för att lemna sin mor åt Constancias omsorger eller sina barn i sköterskans vård, så omfallade hon dock begärligt hvarje tillfälle som erbjöd en ursäkt för hennes frånvaro. En lätt förkylning som Clemencia ådragit sig, och som hindrade henne att gå ut, blef för Alegria en välkommen anledning att besöka sin kusin Alegria tillhörde dessa hjertlösa qvinnor som öppet erkänna sig vara koketta, och som antaga ej blott det franska uttrycket för denna egenskap utan äfven den ytliga, lättsinniga andan deri, som blott anser den som ett nytt behag, en ökad tjusning af sällskapslifvet. Men bon tilihörde äfven, utan att erkänna det, det slags koketter, som, för att säkrare och hastigare fängsla männens hyllning, icke nöja sig med att vilja behaga sina beundrare, utan tydligt visa att männen behaga dem. Ett dylikt koketteri förblir utan ringaste verkan på män med upphöjda tänkesätt och finkönslig karakter, emedan de förakta den qvinna som nedlåter sig dertill. Fåfänga, inskränkta eller oerfarna menniskor deremot bedragas lätt af denna hjertlighet som de lättroget anse uppkommen af deras egen oemotståndliga tjusningsiörmåga. Män, hvilka ej förstå alt den qvinna, som åsidosätter sn qvinliga stolthet, kan ej bibehålla nägra ädla lävkesätt, om hon äfven låtsar dem; män, som ej inse att rollerna säluvda förbytas, och som tro att den, com söker hyllning, gör Jet endast emedan man glömt visa henne någon uppmärksamhet, för dem äro eådana