Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 2

diamantens skönhet, dock försäkrar sig om dess värde, innan han betalar den. Befior, sade hon med en röst som darrade af rörelse, ingenting kan förmå mig till en handling som jag vet vara orätt eller opassande, och som skulle med rätta kunna klandras.? Detta är feghet, sefiora! utropade baroneten både ledsen och förtretad, Kalla det hvad ni behagar.4 Jag tycker ej om fega qvinnor, sefiora. Och hvad skulle ni säga, sir George, om jeg berättade er att jag ej tycker om modiga män ?4 Naturligtvis att ni ekämtade. cJag måste tro att ni också skämtade nyss. v CJemförelsen är ej alldeles riktig.4 Resultatet är detsamma, sir George! Hvad det är sorgligt att eo så öfverlägsen och så rikt begäfvad qvinna som pi, Clemencia, skall bibehålla dylika fördomar ! De besvära mig ej. Skall jag nödvändigt gå? Ja, om ni ej vill göra mig ledsen och beröfva mig nöjet att se er på de timmar då jag emottager mina vänner. Sir. George gick, högst förtretad öfver Clemencias barnslighet, ovärdig en qvinna med karakter, men om icke mera förälskad, åtminstone mera lifvad och mera angelägen än någonsin att vinna sitt mål. Hon har, sade han för sig sjelf, några helt enkla, men orubbliga grundsatser; hon: låter ej förleda sig af sitt hjerta och skall; aldrig älska en man, hvari hon ej ser sin. make. Ni vet det, min herr vicomte, och: ni tror att jag aldrig ämnar gifta mig; ni: är viss på attjag till sluts måste afstå henne; : men ni vet icke att hon älskar mig, och att! jag lika väl förstår värdera en ädelsten som