ste lösas. Men hvad vi antydt att den allmänna meningen i Sverge hos de skandinaviskt sinnade oeftergifligen fordrar såsom första vilkoret för inledande af förhandlin gar om ett försvarsförbund, det är garantier från danska ministårens sida för att den vill beträda en väg, som leder till en skandinavisk konfederation och till fullständig afsöndriog från det tyska förbundsområdet, garantier för att ministeren icke begagnar det stöd den genom ett försvarsförbund erhåller för att åvägabringa något nytt provisorium, något nytt helstatsvidunder, som lemnar allting olöst och bär i sitt sköte ständiga vådor för framtiden. Det är mycket möjligt att Fedrelandett numera anser sådana garantier ligga uti danska ministörens antecedentier; det är ju till och med möjligt, att de också der verkligen finnas; men det må förlätas oss, om vi icke kunna se dem. Det är ju mycket sannolikt eller påtagligt, att Fredrelandet, nu i full strid med sina föregående framställningar, låtit öfverlyga sig, att danska ministören gjort verkliga närmanden i skandinavisk riktning; men vi måste bekänna att, etter de underrättelser vi inhemtat, vi alls icke äro öfvertygade derom, att sådana närmanden verkligen skett utan att ha den karakter och det syfte, som åtskilliga danska ledamöter af nationalekonomiska mötet i Göteborg dömde ett der framstäldt projekt om en skandinavisk tullförening under nuvarande förhållanden ega. Danska regeringens hittills bekanta offentliga uttalanden häntyda derpå, att den med synnerlig förkärlek omfaltar helstatens upptihällande. eiler återupprättande, så länge och eå snart en möjlighet dertill gifves. Den har hårdnackadt tillbakavisat de råd i afseende på Holsteins utsöndring som svenska kabinettet gifvit med en ifver och ihär dighet, som pålade densamma så stora moraliska förpligtelser, att ett försvarsförbund faktiskt skulle existeratisamma stund dessa råd blifvit följda, elt försvarsförbund nemligen, omfattande. Danmark-Slesvig, men icke Holstein, såsom danska ministeren och dess organer önskat. Annu i denna stund förklarar det ministeriella Dagbladet, nästan i samma andedrag hvarmed det lofvar de vackraste skandinaviska förbindelser iframtiden, att Holstein utgör en tdamm mot germanismens framträngandet (då det deremot för svenska ögon ser ut som en brygga) och talar om oförsvarligheten af att tamputera denna lem af den danska statskroppen.4 Vi böra -slutligen upplysa, att hela vår uppfattning af denra z2ak icke stöder sig hufvudsakligen på en eller flera artiklar i Feedrelandet, utan på en mäsgd framställningar och uttalanden sedan längre tid tillbeka af Danmarks mest framstående män inom det nationeli liberala partiet, såsom Schouw, Clausen, Orla Lehmann, Monrad, Hall o. 8. v., eburu nögra at dem seder mera i sin prexis betydligt afvikit från sina .eorier.