Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 3

tiga mig bennes kärlek, denna perla, som hvilar i ett så stilla och lugnt haf, att den kunde sluta sig i sitt skal, om vågorna bleivo oroliga, eller för evigt blifva begrafven der, om jag ej upptoge den, eller kanske bortröfvas af endras händer, om jag ej skyndar mig. TREDJE KAPITLET. Sir George tillbringade, tillika med många andra personer, nästan hvarje afton hos Ciemencia till kloekan nio, då hon ovilkorligen, åtföljd af don Galo Pando, begaf sig till sin tant. Engelsmannen ställde så till att han alltid kom före alla andra, hvarigenom han lyckades få vara ensam med Clemencia under några minuter; ett nöje som för honom hade eu oemotståndlig dragningskraft. Clemencias naturliga och uppriktiga glädtig et tycktes förjaga den bitterhet, hvarined det konstlade och oroliga lifvet i verldshvimlet hade släckt ända till sista gnistan af den heliga elden i lord Percys själ. Vid hennes sida kände han gig ung, glad, ja nästan barnslig, och lärde känna behaget af det spanska umgängessättet, som uppriktig het och förtroende förläna en egen, Ovärderlig tjusniogskraft. Han skrattade med henne hjertligt och oskyldigt, så som han ej på många år gjort; han var enkel och naturlig, han var vänlig och öm; han fann nöje i de minsta detaljer af Clemencias lif; han kände henne3 onkel, henne3 föräldrar; han var bekant i Villa Maria, han tyckte sig hafva sett hennes blommor, hennes fåglar. Oh4, sade han ofta, ni har en naturlig finkänslighet, en medfödd takt, en ögon blickets poesi; hvilken få har stått vid er vagga och gifvit er alla de sköna gåfvor som fallit på er lott, gjort er till hvad ni är? tJag är ingenting, sir George4, svarade Clemencia okonstladt; men jag kan säga med den österländska poeten: jag är icke rosen, men jog har blomstrat vid hennes sida.s