Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 2

dan af en lilja stundom nppväxer en törnbuske som omger och sårar den med sina grenar. Sir George fann sig deremot hvarje dag mer och mer intagen at Clemencia. Då han första gången såg henne tjusades han at hennes skönhet, sedermera kom hans egensärlek med i spelet, då han började sätta en heder i att segra Öfver en rival sådan som de Brian; men nu hade Ciemencias på en pång lediga och blygsamma väsende, hennes både odlade och sunda törstånd, hennes milda och glada lynne, hennes origi. nella äsigter, som dock aldrig afveko från det rätta eller passande, fulländat eröfringen af hans hjerta. Denna böjelse uppväckte hos sir George hans ädlare natur, emedan han insåg omöjligheten af att genom vaniga artigheter och medel göra sig älskad af Clemencia, och för att behaga henne, använde han allt det bästa af hvad naturen, bildsing och verldsvana rikligen skävkt honom. Trött och likgiltig för hela verlden, var det för denne man en glad öfverraskning att ännu en gäng känna sitt hjerta slå hårdare in vanligt, att ega en önskan, hvars uppfvllande oroade honom. Ingen fåfänga ingick egentligen deri. Han var längesedan förbi den älder då man är stolt öfver en eröfring. Ehuru han blott var trettiotre är ich dertill såg ännu yngre ut, var det dock med fasa den stolte lorden föreställde sig att man skulle kalla honom en bedagad. älskare. Män, såde a som han, förakta dessatom att lyda och föredraga gerna en för. jusande hemlighet framför en skrytsam offentlighet, samt värdera det passande högre än en af alla erkänd seger. I brist af all annan religion, dyrka de en gudomlighet catlad hedern, hvilken de sätta främst af It i himlen och på jorden, något som bevisar att det ej gifves en stolthet eller en ariek tl oberseode, tillräcklig att ur menuiskans själ banniysa det behot af vördnad or nägot högre väsen, hvilket Gud hos henne nplantat för att lära henne att hon beror af Honom.