Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 2

Sir George deremot var uppfostrad i prakt. i rikedom och lycka, utan att behöfva tänka på något annat än att tillfredsställa sin få fänga, siva nycker och passioner. Också var han vid trettiotre år redan trött vid lifvet; hans hjerta var kallt, hans sinne hade förlorat all spänstighet, och hans nöjen inskränkte sig till det rent materiella slaget. Antingen det var i följd af vicomtens tillbakadragenhet eller engelsmannens fina uppmärksamhet, eller ock af denna blinda impuls, hvers ursprung är oförklarligt och som ej härrör hvarken af något skäl, någon likhet, någon själsöfverensstämmelse, utan upp står ögonblickligt, blifver allsmäktig och beherrskar slutligen hjertat, veta vi ej, men Cl-mencie visade sir George ett atgjordtföreträde. Hon var allt för oerfarcn för at kunna läsa i ett hjerta hvars djup verldsmannen så väl förstod att dölja, och hans ovanliga kunskaper, talanger, anseende och behaghga fina umgängessätt, intogo henne senast till hans fördel. Det var ej heiler underligt, en man med så lysande egenskaper mäste nödvändigt förblända en ung qvinna, hvilken liksom Clemencia egde en så fin takt, en sä odlad smak, tillika med ett varmt och älskande hjerta, som hittills i sin enkla omgifning ej funnit något såda:t föremål för den ömhet hvaraf det var mäkigt. Er George förstod att vara artig på ett sätt som omöjligt kunde såra, och som blott förvärfvas i den finaste umgängeskrets. Alla Clemencias vänner voro föremål för hans ippmärksamhet, till och med don Galo och lon Silvestre erhöllo bevis på hans vänskap, och han anskaffade för markisinnan ensinnik apparat, ett slags förband, som betyd igt lindrade hennes bröstplågor. Denna fö.ekommande artighet ansåg Clemencia för ;n hjertats godhet, hvilken betydligt bidrog tt intaga heone till den stolte engelsmarrens fördel. Men vid sidan af denna u;pprande kärlek, uppstod likväl i hennes -jäl n iostivktlik, oförklarlig oro, säsom vid si