Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 2

som andra dylika betecknande namn, äfven om de anspela på förtjenster eller utmärkta egenskaper; denna vana strider alltid emot ett fint och odladt vett och emot sällskapslifvets värdighet och prydlighet. Båda dessa män förstodo bättre än andra att uppskatta Clemencias rätta värde; båda intogos af alla de fördelar hon egde framför de flesta andra fruntimmer och som så sällan finnas hos en person förenade. Sålunda insågo de att Clemencia var ett undantag från den allmänna regeln, men som af ganska få förstods och värderades, medan hon sjelf betydligt underskattade sitt eget värde. Genast i början af deras bekantskap uppstod mellan de båda främlingarne denna hemliga och bittra afundsjuka, som af verlds mannen så väl döljes, ej under ett artigt. men under ett likgiltigt bemötande. Denna afundsjuka verkade olika på båda, hos sir George, som eljest var kall, likgiltig och rött vid allt, underblåstes deraf böjelsen för Clemenecia till en häftig passion; vicomten leremot, en man med hjerta och hufvud, vingade sina känslor tillbaka i djupet af sin själ, emedan den frauska fåfängan fruk ade att blifva tillbakasatt för en lyckligare ival. Man kunde nästan säga att båda med varandra utbytt den nationella prägel som sgentligen tillhörde deras karakter. Sir 3eorge var för Clemencia den älskvärde, iflige, artige och medgörlige beundraren, nedan vicomten visade sig så tillbakadragen örbehållsam och tyst att han nästan föreöll stel och tråkig. De Brian var född i landsflykt, och hans ar hade förlorat alla de sina under guilloinens bila. Etter återkomsten till fädernesandet, och sedan vicomten i Rom förlorat in broder, hvilken föll för ett dolsstygn, åg han sin far stupa vid sin sida, då båda inder februaridagarne kämpade för ordnin sens upprätthållande. Sedermera lemnade wan förtviflad och nedslagen sitt fosterland om ban så högt älskade, för att slpp2a 82 ivad han awvåg vara dess undergånz.