Aftonbladet – 3 augusti 1863, sida 2

Och hvarföre skulle jag ej tänka derpå? 4 Emedan du väl ej sjelfvilligt skulle uppgifva din gyllene friheiX, sade Alegria med ett elakt småleende. Hvilken frihet? återtog Clemencia. Jag vet ej hvarföre jag ej skulle kunna vara gift och behålla alldeles samma frihet som nu.4 Hvilken naivetg, det kallar jag en väl upptostrad flicka. Den frihet jag menar, kära barn, är att du nu kan göra hvad du behagar, och det slipper man när man är gift, eller huru, mi alma?t Hvem skulle tro att den som talar så eger en make, som i hennes ögon söker läsa hvarje önskan, för att uppfylla den innan den är yttrad? utropade Clemencia. Icke destomindre kan man hinna ledsna å man och tre barn, det försäkrar jag dig. Barnen isynnerhet, som äro ev sådan plåga, en sådan börda, så bråkiga, eå tälamodspröfvande, som göra att man ej får ha smak ller tid för något annat. O, de äro odrägiga. nd bevare osg!4 utropade Clemencia belt förskräckt. CKallar du barnen en plåga, en börda? I Villa-Maria kallar man dem en Guds välsignelse, och vet du hvad de fattiga der bruka säga? Barn och höns har man alhid för litet af.4 Alegria gapskrattade. Det är synd, sade hon, Sattinte du och min man blefvo ett par, så kunde herrskapet tillsammans fått det nöjet att befolka en obebodd ö. Men, min flicka, dessa patriarkaliska tänkesätt passa ej i en tid som vär, för att tala med tidningarne, då man har allt skäl att kalla äktenskapet ett ok och barnen en börda. Till och med mina gudliga syster begagnar samma uttryck, dock med ordet helig? i vederbörlig ordning sutt framför desamma. Emellerid för våuar det mig att du i åtta år varit enka, efter du är så förtjust i äktenskapet; man skulle på det sättet ej kunna sätta mycken tro till dina ord. Forta. följer.)