Svenska regeringen lärer, enligt tidningen Fedrelandet, nu hafva förklarat sig villig att öfverlägga med den danska om en gemensam plan för sjöförsvaret, och för detta ändamål inbjudit en dansk kommission till Stockholm (och förmodligen äfven en norsk). Det säges ytterligare, berättar sam ma tidning, alt danska marinministern redan har utsett de danska kommissionsledamöterna och dertill törordnat fabriksmästaren O. Suenson, kaptenlöjtnant C. Schönheyder och sin egen son, löjtnant Bille. Feedrelandet tillägger: SOm denna underrättelse skulle bekrätta sig, kunna vi ej finna annat än att marinministerns val är mycket karakteristiskt, men tillika mycket olyckligt. Fabriksmästaren Suenson är en af de män i flottan, som är allraminst passande att deltaga i förhandlingar om dess framtida utveckling. Vi tvilia alldeles icke på att han på gin tid har med något skäl varit ansedd för en man med förmåga; men det fack, hvari han var skicklig, om han var det i någonting, nemligen träfartygs byggande, har spelat ut sin roll. Och liksom hr Suenson ej förstår sig på något annat slags skeppsbyggeri, vare gig af jern eller med pansar, så är det en känd sak att han, likt många andra svaga menniskor, har låtit förblinda sig af sitt eget intresse och än i dag icke tror på varaktigheten elier nyttan af de skeppsbyggnadsmetoder som äro yugre än hans utbildning och som han ej förstår sig på. Han döljer icke att han i detta hänseende hyser sitt stånds vid så många tillfällen ådagalagda gamla fördom emot det nya. Likasom ansedda marinofficerare och ledamöter af amiralitetet på sin tid förklarade att ångfartyg aldrig komma att duga till någonting i sjökrig4, så skall det ej heller vara långt ifrån att hr Suenson anser pansarfartyg och detsamtidigt uppfunna nya artilleriet för narrverk. Vi fråga hr marinmwinistern Bille huru han, som måste känna hr Suensons åsigter, förnuftigtvis kan falla på den idn att anse honom lämplig till att deltaga i uppgörandet af en pian för ett framtida nordiskt sjöförsvar, och om han icke långt snarare borde antaga, att när man från Danmark — det enda af de tre länderna, der man hittills börjat med det nya — skickar en född motståndare till detta, så mås e det vara all uts:gt till att den förestående sjöförsvarsplanen skall blifva föråldrad innan den kommer till. Till kaptenlöjtnant Schönheyders förde kan deremot anföras att han icke blott är en praktiskt skicklig man, utan äfven nyli gen har gjort sig förtrolig med det nyaste amerikanska skeppsbyggeriet och artilleriet; men vid ett sådant val borde väl dock äf ven ha gjorts något afseende på det politi ska tänkesättet, och vi tro att hr Schönhey. der hörer till dem som icke hysa särdeles intresse för gemensamheten i norden, vare sig till sjös eller lands, SAngående ministeras son, hvilken med en märkvärdig uthållighet och en ej mindre märkvärdig dristighet användes på alla mi liga ställen, der en marinlöjtnant kan an. vändas, vilja vi icke säga ennat än att hans erda företräde, att hafva varit med Schön heyder i Amerika, ju är öfverflödigt de denne sjelf är med, samt att det icke ens är brukligt inom flottan att insätta löjtnan. ter i komitcer, som skola uppgöra planer för framtiden, och detta af det goda skäle att härtill fordras någon mognoad och någor erfarenhet.