Aftonbladet – 31 juli 1863, sida 3

oo UTRIKES DANMARK. Anordningarne vid Klampenborgbanar; hafva blifvit på det häftigaste klandrade för deras oefterrättlighet. Grekiska konsuln i Köpenhamn har öfverlemnat till kung Georg en lojalitetsadress från 150 greker; som äro bosatta i Wien. FRÅNERIKE, France låter aftärsverlden förstå, att diplomatien ännu icke spelat ut sin rötls Ryska regeringen har ännu tillfälle att gifva efter; furst Gortsehakoff har ännu icke sagt sitt sista ord. Blir detta emot förväntan otillfredsställande, så skall man hemkalla gesandterna. Först derefter kommer ordningen till ett ultimatum, hvarpå Ryssland har att svara ja eller nej — Den sjelf: diga pariserpressen up,träder allijemt krigiskt, oaktadt varningen till Sigcle, som gefs på en telegralisk order från kejsaren sjelf. Dock anser Opinion Nationale, att årstiden är för långt framskriden för ett krig, samt uppställer derföre följande förslag: Frankrike erkänner Poleas oberoende, tillåter emissionen af ett polsk lån i Paris och ombesörjer en tillräcklig vapeninförsel: resningen kan då hålla sig till våren, då den väpnade interventionen kan gifva utslaget. Det heter, att en reserveskader bildas i Brest, medan pansarflottan i Cherbourg kompletterar sin utrustning. Amiral Penaud, som 1855 kommenderade i Östersjön, är kallad till Vichy, hvilket naturligtvis gifver anledning till gissningar. ; Natten till den 25 uppslogos i Paris förstäder plakater, som uppmana till krig för Polen. Man väntade en folkdemonstration den 27 Juli, då en sorggudstjenst skulle hållas för i striden fallna polackar. I Paris skall ett litteraturblad utkomma, hvars redaktion består atflera demokratiens förnämsta pennor: Jules Simon, Michelet, Paul Meurice, Laurent Pichat, Euz. Pelletan, Vacquerie m. fl. ENGLAND. Det i James Hall i London den 22 dennes hållna mötet i polska frågan var talrikt besökt. Underhusmedlemmen sir J. W. Shelley förde ordet; polske grefven Zamoyski uttalade åter den öfvertygelsen, att Eugiand utar svärdsslag, blott genom att erkänna Polens rättighet till en sjellständig tillvaro såsom stat, skulle kunna förskafla seger åt den grundsats, för hvilken så mycket blod flutit i 30 år. Ordföranden yttrade bland ennar: ?Den polska frågan har nu i 100 år oroat oss; nämnde lacds ställning är en fara för Europas fred; och huru svår dess lösning än må vara för etalswännen, så ha vi engelsmän dock utan tvifvel rättighet stt semlas och uttala våra meningar om Polens missöde. Jag tillstår att den sednaste debatten i underhuset förorsakat mig mgenting mindre än glädje. Ministrarne talade som om de gingo på glödande kol; de fruktade, såsom det ville synas, för alt sägn någon-i ting. Detta må vara diplomatiskt, men mig i tyckes att möten, sådana som vårt, kunna j och sannolikt skola bidraga att gitva regeringen ett stöd, om hon är böjd för att göra nägot. Det enda goda resultatet af debat-! len var lord Palmerstons svar, att regeringen icke alldeles overksam kunde åse händelserna, emedan sinnesstämningen i parla j mentet och i landet var för upprörd för att regeringen skulle våga göra ingenting. Atten föregående generation af våra landsmän tilJätit Polens delning är den största skamfläck på Englands vapensköld, och regeringen tillkommer det att utplåna den. Man har frågot mig: Skall kanske Englond föra krig för Polen?? (Utrop af: ja! och uthållande bravorop.) Kriget är en etor olycka, men det finnes någonting som individer och nationer ännu mera måste sky, och det är vanäran (bravorop), och om en utländsk herrskare svarar med förolämpande bän på Englands förslag, så böra våra ministrar icke tänka på krigets elände, utan komma ihåg att det är deras pligt och skyldighet att upprätthålla Eoglands ställning såsom en makt af första raugen (bravorop). Min mening är, att regeringen, om hon vill ekrida till ytterligare åtgärdar, skall få det stora flertalet at Heunes M:ts undersåter tör sig (bravorop)?. Tal. slutade med att tillkännagifva, att en fransk deputation sf aktningsvärda handtverkare var närvarande. Derna helsades af församlingen med bifallsrop. blutligen utsågs en deputation, som skulle uppvakta lord Russell och föreställa honom, att England är förpligtadt att uppträda för återställandet af Polens sjelfständighet, i nödfall med vapenmakt. ÖSTERRIKE. I snledning af interpellationer inom riksrådet har ministeren förklarat eig öfver förhållandet till den polska insurrektionen och de ryska ingreppen på österrikiska området. Hvad de sednare beträffar, har ryska regeringen, i anledning ef österrikiska kabinettets reklamationer, tillkännvsgifvit sin stora ledsnad öfver dem, gifvit skadeersättning