Aftonbladet – 30 juli 1863, sida 3

Senior, det var kokerskans faster, Miguel Gils kusin, min svägerskas systerdoiter, kuskens :sonhustru... cHåll, båll! Här gäller förmodligen den regeln, att den som sjeif är bjuden; bjuder också eina vänner. Det är likgom historien om gubben, hos hvilken vår Frälsare och San Pedro en gång begärde herbecge, som också mycket gästfritt beviljades dem. Men småningom kommo de öfriga tolf spostlarne till, så att huset blef fullt. Det gör ibgenting, tänkte den gamle, den, som sjelf är bjuden, bjuder hundra andre. Men då gubben sedan dog och hans själ skulle in i himmelriket, mötte han på vägen dit en annan själ, som ej vär säker på ett få komma dit. Då San P:dro, som är pörtvaktere i himmelen, tittade ut för att se efter hvem eöm bultade på, cå kände ben igen sin gamle värd, som han väl ville släppa in, men deremot förbjöd han honom att medtaga den andre stackars själen. Åh, sade gubben, du tog med dig tolf andra, när du ver hos mig, utan att begära lof dertuill, så måtte väl jag få toga med mig en enda till dig; den, som sjelf är bjuden, kan bjuda huvdra andra dertill. Och så sluppo båda två in. Don Martin spisade med om möjligt bättre aptit än vanligt. Då han smakat påkalkonen (som alltid serverades till juldagens iniddag), hvifken var mycket väl stekt och tyild med nötter, skickade han efter hushålierskan, bom tillredt denna läckerhbet. tJuana, sade han, Sden här kalkonen är ypperligs du bör taga patent på eättet aut steka den. Be här ett glas vinge drick din egen skål och min, i förhoppning att du nästa är steker en stek lika bra, öch att jag äter den lika gerne söm i deg.s a (Forte)