Aftonbladet – 30 juli 1863, sida 2

Båda delarne äro goda, sade don Martin. För att kunna göra en god gerning, barn, behöfvas tre saker: tillfället, medlen och den gods viljan; det är som den he. liga treenigheten, Tre uti en. Hör på,t tillade han, höjande rösten och vände sig till tjenstflickorna, nu är det nog med förskräckelse, tyst nu. Var god sefiora,t sade han till sin hustru, som satt qvar fullkomligt lugn och som betraktade don Martins storartade allmosa som den enklaste och naturligaste sak i verlden, och skicka bort de här bjellrorna, som göra mig döf, hvar och en på sitt håll. Mira! Maria Bodrios4, sade han till kokerskan, om la olla är bränd, så afskedar jag dig strax. Hvad få vi till middag.? SKött, sefior; griljerad lammrygg. Få vi inga ägg? Nej, setior.t Sådant får ej mera hända; har du ej hört ordspråket, att då det saknas ägg på bordet, har det varit tjuf.ari hönsgården. Men ditt minne liknar en tratt, och jag är intet något repeterar; caracdles. Kom 1 håg att jag vill ha kyckling till afton. Tjenstflickorna försvunno inom eit ögonblick. Valgame Dios, Martin, sade sefioran, du tänker aldrig på att en bitter droppa kan göra mycket bonung besk. En dälig tjenare retar ofta en god herre, sellora.4 Men den, som aktar sitt folk, får ektning igen, Martin.6 Oh, sefior!4 utropade i deita ögonblick Miguel Gil. som återkommit från branden och nu inträdde för att afgifva sin rapport der om; jag har aldrig sett någon vera så rask som seftorito Pablo. Han sprapg ut och in genom lågorna som om han varit af jern.