träda på en kyrkogård, för att öfvertyga 088 derom; grastenarne skola säga oss att denna konung hvarken har några gunstlingar eller föraktar något rof, huru ringa det är. Det var en ovanligt vacker dag för den sena årstiden, ty det var sjelfva juldagen, då don Martin, efter att med sin familj hafva firat denna högtidliga dag genom messans afnörande och emottagandet af det heliga sakramentet, satt i sin stora ländstol i e0 sal på nedra botten, dör han var Bysselsatt med att utdela de vanliga gåfvorna åt sina underhafvande. Framför Sonom på golfvet stodo några stora fat, belastade med stycken af fläsket efter åtta feta svin, jemte en mängd blodkorf, hvilket allt delades i lika stora portioner. Alla husets tjenare, jemte de för landtbruket nödvändiga arbetarne inträdde nu en och en med sin Hl!a videkorg på armen, hvaruti de afnemtäåde de dem tilldelade matvarorna; befallningsemän och äldre tjenare erhölio dessutom hvar oeh en ett par höns elter en killing. Don Martin var vid ypperligt lynne och emottog med strålande anlete folkets glada tacksägelser. ?Sefior, Gud vedergälle ers nåd och fördubble ers nåds rikedomar! Gud gifve ers nåd helsa och längt lif, för att fortsätta sina barwhertig:etsverk, som äro, hvart och ett, ett trappsteg till himlen!4 Ett par karlar, bärande en ofantlig kittel, och ett par andra med en mycket stor korg full at bröd, gingo öfver gärden; det var don Martins dagliga gåfva till fördelning Sland tiångarne i stadens häkte. Eh! ropade han med sin starka stämma, Shvart tagen I vägen? Kom hit, kom hit; jag. vill sjelf öfvertyga mig att allt går rätt tll.