Aftonbladet – 30 juli 1863, sida 2

utöfvade. Det är verldens sorgliga före träde alt alltid uttyda hvarje sak fördelaktigt eller motsatsen; det lugna och ensliga lifvet, ehuru mindre förfinadt, ästadkommer dock denna fullkomliga harmoni mellan sjä len och hiertat, som bilda ett helt, klart och naturligt som solens ljus. Clemencia, på hvilken tanken att vara bespejad skulle utöfvat ett obehagligt tvång, öfverlemoade sig triit åt sin naturliga glädje öfver det beröm, som slösades på Pablo och den beundran hon hyste för hans mod. Men, sefioro, sade Miguel Gil, då så mycket brunnvit och nästan lika mycket åtgår till understöd åt folket, så får ers nåd ingenting qvar af årets ekörd på den der gården. sDet är bättre det än om fransmännev skulle komma och taga bort alltsammans, menade don Martin. Herren gaf oss skörden och han tog den ifrån oss, ban råder ensam öfv.rallt, sade dofis Brigida. CMin fars välgerning mot det stackars folket är mer än hundrade ekördar, Miguel Gil4, sade Clemencia med strålande blickar. Det är sannt, sefiorita, svarade Miguel. Chan har der fått en skörd, som ej kan för störas eller förderfras.4 TIONDE KAPITLET. Don Martin talade, såsom många äldre personer, mycket om silt testamente, men ippsköt det emellertid dag från dag. Man skulle tro att detta härrör af den inbillning ait döden skall hafva godheten att vänta tilldess detta vigtiga dokument blifvit uppsatt, och att hans aukomst genom dess författande skall påskyndas... Men döden ha nga konsideralioner; för honom äro yi alla ika, follkomligt lika. Vi beöfva blott in