Aftonbladet – 29 juli 1863, sida 3

tacka Gud, jag kunde ej låta bli att gråta. .. Jag kommer gladare än hunden som ätit sig mätt af köu. Nå, vidaret, sade don Martin, Chvad ämnar ni tigga i dag, låt det gå fort bara. GM sefior, jag kommer långt bort ifrån i dag. allvarför stannade ni ej qvar der nivar? BSefiior, den gamla var tvungen att vandra. Och hvarför går ni också så mycket, ni vandrande papegoja? — Sefior, min systerdotter har fått sig en son. — YDet rör inte mig. Vänd er till den, som är rätta personen vid dylika tilltällen. Men det stackars barnet mäste väl döpas, ty det kommer ju till ver!den utan något namn, och då skall man alltid ha litet att lägga i grytan. tSäg åt presten om dopet, och säg till Andrea att ni får litet fläsk och ärter i er gryta, och gå sedan er väg, genast. Hälften blir väl för mig, hoppas jag, man är sig sjelf närmast. Om ers nåd visste hur usel min lilla kornåker står. Der äro alldeles fulit med brandax, och inga kärn ax alls!4 Hur är det möjligt? Arsväxten är ju ypperlig hos alla andra, och man har ju ej regn och solsken sjelf om händer, utan det räcker till åt alla. Ack, sefior don Martin, den som en gång är olycklig Sfår ej något godti denna verld, och oftat en sten till hufvudgärd4. Och derföre — — tänkte jag bedja ers nåd att få låna litet pengar, för att köpa mig enliten gris, fom jag kunde göda och sälja, och komma mig litet för med vinsten derpå. Caraedles! blir ni då aldrig nöjd; ni är värre än en rättsbetjent, tror jag. Vet ni också att man bör vara bra tacksam, när man vill tigga få oupphörligt? Låna — låna åt er? Kanske ni händelsevis ämnar betala de penningar ni ifjollånade att köpa bönor för? 4