Aftonbladet – 29 juli 1863, sida 3

ort för hälften af Asiens inbyggare. (HForls.) Rätiegångscch Polissaker. Olyckshändelse vid Nacka gård. I D. Ällehetda för i går fanns unde 4tdomstolsoch polisärenden4 intagen en be. rättelse om ett ohyggligt mordå, som blif. vit föröfvadt vid Nacka gård sistlidne tors. dag, dervid 78-årige arrendatorn af nämnde gård, Carl Jacob Kinnvall, skulle blifvit ihjelslagen af en arbetskarl, som han mött på landsvägen, Våldsverkaren hade, enligt Allehanda, först slagit Kinonvall med en slör, och då han ansåg detta ej vara tillfyllest, had: han fattat Kinnvalt om lifvet samt kastat honom i marken, så att Kinnvalls hufvud krossades mot en sten 0. 8. v. Redan i lördags voro rykten om händelsen i omlopp, men som dessa voro mycket stridiga, och syntes föga trovärdiga, ansågo vi bäst dröja med sakens omförmälande tills rapport från vederbörande kronolänsman inkommit till landshöfdingeembetet. I dag har dit inkommit, såväl protokollet vid den undersökning, som cen 25 d:s hölls på stället af kronolänsmannen Mellin, som äfven obduktionsprotokoll, uppsatt samma dag vid af provincialläkaren doktoren Rydberg förrättad liköppning; och inhämtas af dessa handlingar, att lyckligtvis icke något mord blifvit föröfvadt, utan att Kionvall dött af blodslag, som träffat horom, under omstänligheter som upplysas af nedanstående handing: eProtokoll vid hållen undersökning å Nacka särd, Nacka kapellförsamling, den 25 Juli 1863, anledning af arrendatorn Carl Jacob Kinntells derstädes, under den 23 i samma månad, timade hastiga död. Närvarande: den aflidnes enka, Lovisa Kinnvall samt son Carl Gustaf Kinnvall och nedanupptagna personer, förutom hr provincialläkaren doktor Rydberg, fjerdingsmannen J. A. Öhman och häradsdomaren J Lundin. Sedan ändamålet med undersökningen blifvit uppgifvet, hördes npplysningsvis: Sonen Carl Gustaf Kinnvall, som berättade att han, tillika med sin nu aflidne 75-åriga fader Carl Jacob Kinnvall, förliden torsdagsmorgon kl. !. 7 begifvit sig till ladugården, der, hos Kinnvall på fettigvärdens bekostnad inackorderade, fånige fattighjonet Johan Olsson förut innevarit, och vid deras inträde bemärkt Olsson fatta tvenne ämbar på ok, i afsigt att hemta vatten, men under sin utgäng med ämbarne snuddat mot de inträdande, hvarigenom oket föll från axlarne. Olsson hade derpå återupptagit ämbarne, men genast i vredesmod kastat dem ifrån sig innanför ladvgårdsdörren, hvarefer han fattat tag i en utanför dörren stående vedkärra och med hastighet skjutit den åt sidan, för att Leqvämligare utkomma på backen, hvarvid den äldre Kirmvall yttrat: Låt bli kärsan, när vi kunde komma in genom dörren, så kan ock du komma ut. För denna tillsägelse hade Olsson utfarit i svordomar, upptagit ett vedträ och hött dermed ät Kinnvall, som dervid utropade: Slå hit om du vågark, då Olsson släppt vedträdet bakom sig på marken. Kinnvall närmade sig då Olsson, som dervid fattade honom i kragen, då Carl Gustaf Kinnvall från ladugården skyndade ut på backen, för att skilja Olsson från fadren, dervid han fattade tag i Olsson med ena handen i håret och med den andra i rockkragen. Olsson släppte då Kinnvall, som vid sonens mellankomst, och utan att Olsson hvarken genom knuffning eller på annat sätt dertill var vållande, föll framstupa omkull å ena sidan om sonen, och Olsson på den motsatta sidan, hvarvid Kinnvall ögonblickligen blef sanslös och förlorade talförmågan samt endast genom några ryckningar i ansigtet förrådde tecken till lif; dock sam Ölsson derpå fattat tag om den yngre Kinnvalis ben, hade denne, med en af sin tillstideskomna moder tillhandahållen hasselkäpp af en tums tjocklek, först sysselsatt sig med att bestraffa Olsson, hvarvid denne tilldelats 5 å 6 rapp och sedermera sökt bispringa fadren, utan att åsyftad verkan vunnits. Den gamla mannen inbars derföre till ett boningsrum, derunder af tungans rörelse och andedrägten kunde förnimmas att hin vore vid lif, men efter 6 minuters förlopp. sedan han inkommit, afled han, tilläggande Kinnvall, att fadren under flera år varit yr i hufvudet samt att Olsson vore fånig och understundom af ett elakt och öböjligt sinnelag. Vi anse öfverflödigt att intaga de öfriga hörda personernas berättelse, då de blott, i ena eller andra fallet, bekräfta sonen Kinnvalls uppgifter. Protokollet innehåller för öfrigt, att Åohan Olsson, som är 29 år gammal, är ofärdig i ena foten och således krympling samt dessutom Dbesvärad af fallandesot, och mindre vetande. Hörd ver de afgifna berättelserna, har Olsson medgifvit riktigheten af Carl Gustaf Kinnvalls upp: gift, äfvensom att han hött åt Kinnvall den äldre med vedträdet, likvisst på något afstånd, och jemväl att han, då denna kommit honom något nära, fattat tag i rockkragen, men ej för att derigenom tillfoga hocom skada; och har Olsson anmärkt, att han för sin stridighet4 den ifrågakomne torsdagen blifvit utsn föda, hvilket sonen Kinnvall medgifvit. med förmenande att sådant skett till straff för Olssons våldsamma beteende. Vid förhöret förklarade provincialläkaren, doktor Rydberg, efter verkställd obduktion, att Kinnvall den äldre dött i följd af blodslag. Den obduktionsprotokollet bifogade attesten, angående dödsorsaken, innehåller: att liköppnivgsföreteelserna, jemtörda med de döden föreoående omständigheterna, utvisa, att arrendatorn Carl Jacob Kinnvall ljutit döden apoplectiskt genom konjektion till hjerna och lungor; och då ej spår till yttre våld förefunnos, är troligt, att valfvelfelet i hjertat, i förening med den döden föregående häftiga sinnesrörelsen hos den åldrige, af yrsel plågade, mannen, kunnat föranleda den dödande konjektionens uppkomst, hvilket jag C. Landshöfdingeembetet, som ej ansett saken föranleda till någon vidare ätgärd, har förordnat att den döda kroppen skulle beorafvas. Telegrafunderräitelser. HAMBURG den 10 Juli kl. 10,43 f. m. Bet trontal, hvarmed engelska parlamentssessionen afslutades uttalar sympatier för Polen och fäörhannnine derom. att fördrasen skola kringas