Aftonbladet – 29 juli 1863, sida 2

och jag slår vad att du skall blifva vackrare än hon, till och med. Men säkert är att den myckna läsningen alldeles förstör er båda. För allt hvad du läser och studerar, Pablo, så är det ändå en sak som du icke vet och som du aldrig kan lära ur böcker.4 Hvad skulle det vara, sefior? 4Svaret på frågan: hvad är det som är nyttigare för jorden än erkebiskopens välsignelse? Guds välsignelse, sefior.4 Nej, min gosse, nu är du iklämma, oaktadt all din latin.4 Min bror4, sade el Abad, den der frå gan påminner mig om historien om bonden, som, då han kom till staden, gick in i första bod som han påträffade, hvilken råkade vara ett apotek. Hvad får man köpa här? frågade han. Hvad man behagar, lydde svaret. Godt, låt mig då få ett par halmskor, inföll bonden genast. Hör, hör!4 utropade don Martin, tseifior Abad berättar en lustig historia. Nå, det gläder mig, broder, utt det andalusiska blodet icke helt och hållet stelnat i dina ådror för latinets skull. Lo que natus es, negar non potes; jag har händelsevis ocksä litet latin i förråd, om jeg vill använda det.4 Pablo och el Abad skrattade. tJasåk, sade don Martin, var det icke riktigt sagdi? Nog har man lärt mig på det viset, men om det numera finnes prydligare latin, så har jag ingenting deremot. Men det skall jag säga dig, broder, att Pablo kuade bättre behöfva bondens halmskor än apotekarens kram. Kom nu ihåg, gosse, att hvad jorden bättre bohöfver än erkebiskopens välsignelse, det är gödsel och skötsel. Det är ett klokt och riktigt ordspråk, broder, och som ej är värdt att klandra. 4Tror du kanske, Martin, att jag fördömer sådant som ej är något ondt uti? Nej, broder, jag hör ej till faristernas sekt, svarade el Abaäd leende.