Aftonbladet – 28 juli 1863, sida 2

ligaste drag icke stå i någon motsägelse med den utveckling, som vår höge herrskare förbehållit sig att gifva åt konungarikets nuvarande institutioner, så snart hans majestät finner ögonblicket dertill lämpligt. Osterrikiske hr utrikesministern betygar för öfrigt sjelf, att de flesta af dessa ideer öfverensstämma med den plan, som han majestät kejsaren för sig uppgjort. Men h. exc. skall ntan tvifvel erkänna, att desaroma icke, med någon utsigt till framgång kunna finna användning, förrän den maltetiella ordningen är återställd. Hr grefve v Rechberg skall säkerligen icke undgå att imse att, så länge detta för hvarje verksam åtgärd från regeringens sida oeftergifliga vilkor icke är uppfyldt, hvarje försök till en organisation af konungariket skall stranda å ena sidan på de hinder, som de nuvarande oroligheterna hittills uppställt deremot, å den andra på den moraliska uppmuntran, som hoppet om en verk sam utländsk intervention måste gifva insurrektionens orimligaste sträfvanden. Det beror i hög grad på stormakterna att skingra sädana illusioner, att tillintetgöra sådana beräkningar och att påskynda slutet af denna sination, i det de taga denna väsendtliga sida af frågan, i hvilken, efter vårt för menande, ligger en fara för Europa, i allvarligt öfvervägande. Vi skola zlltid vara beredda till ett ideutbyte med hvar och en af dem på diplomatisk väg, och med uppriktig önskan att komma till en öfverensstämmelse. Med afseende på öfverläggningar på en konferens, i hvilken alla makter, som hafva undertecknat Wienertraktaten af den 27 Maj (9 Juni) 1815, skola deltaga, förneka vi icke det deltagande, som dessa makter mäste hafva för detta lands nuvarande tillstånd, för så vida detsamma kunde störa det allmänna lugnet och den genom det fördrag, hvaruti de deltagit, grundade jemvigten. Vi förmå likväl icke inse någon fördel eller praktisk nytta deri, att frågor, som stå i samband med detaljerna af konungarikets förvaltning, unde kastas deras rådslag. Ingen stormakt skulie ingå på en sådan direkt inblandning i sina inre angelägenheter. Denigger för öfrigt hvarken i andan eller i bokstafven af de gällande fördragen och skulle ännu längre uppskjuta den pacifikation, på hvilken stormakteruas alla önskningar och bemödanden äro riktade, i det den skulle lika så mycket stegra fordringarna hos de polska agitatorerna som förringa anseendet för den suveräna auktoriteten. Hr grefve v. Rechberg har, i det han gjorde sitt biträdande af en dylik kombination beroende på det kejserliga kabincttets föregående bifall, med en at vår höge herre värderad billighetskänsla anat omöjligheten, hvari vi befinna oss, att derpå ingå. Vi se med nöje i denna moderation ett bevis på vänlig sinnesstämning hos Wienerkabinettet och på det riktiga uppskattandet af situationen från grefve v. Rechbergs sida. Gången af underhandlingarna 1815 synes oss tillräckligt klart antyda beskaffenheten af de rådslag, som skola hällas ofver frågor, hvilka å ena sidan beröra ett allmänt intresse, å andra detaljer af förvaltningen, hvilka uteslutande tillkomma de suveräna gränsstaterna. Tills nu har en åtskilnad blifvit praktiskt uppställd mellan dessa begge kategorier af intressen. De sednare hafva varit föremål för särskilda underhandlingar mellan hofven i Ryssland, Österrike och Preussen, emellan hvilka historiska traditioner, fortfarande förbindelse och omedelbart grannskap skapat en innerlig solidaritet. Alla öfverenskommelser, som hade till föremål reglerandet af den inre förvaltningen och af den ömsesidiga förbindelsen melian de på Wienerkongressens tid under deas respektiva suveränitet hörande delar af Polen, äro upptagna i särskilda, mellan de tre hofven den 21 April (3 Maj) afslutade fördrag. Desamma hafva sedermera, så ofta omständigheterna fordrade det, bhfvit kompletterade genom specialkonventioner. Bott de i dessa fördrag förekommande allmänna grundsatser, som kunde vara af europei intresse, ujptogos i Wienerfördraget, som den 27 Maj (9 Juni) undertecknades af alla makter, som voro kallade till deltagande i kongressen. För närvarande sättas dessa allmänna grundsatser icke i fråga, men förvaltningens detaljer och de inre förbindelserna skulle lemna tjenligt ämne till öfverläggningar mellan de tre hofven, för att bringa ställningen i de delar af deras polska provinser, hvilka bestämmelserna i 1815 ärs fördrag röra, i samklang med nutidens fordringar och tidens framsteg. Det kejserliga kabinettet förklarar sig från i dag beredt att träda i dylika underhandlingar med kabinetten i n och Berlin. Vår höge herre sätter ew för fast förtroende till H M. kejsarens af Österrike afsigter, för att icke vara öfvertygad, att en öfverenskommelse på dessa grundvalar skulle leda till resultat, som skulle vara lika tillfredsställande för de trenne hofvens intressen, deras polska undersåters välfärd och de allmänna förhållanden, som binda dessa frågor vid Europas lugn och jemvigt. Ni torde uppläsa denna depesch för österrikiske hr utrikesministern och lemna en afskrift af densamma i h. exc. händer. Mottag m. m. Gortschaloff.t 1 sammanhang härmed meddela vi äfven den i gärdagsbladet omtalade not, hvari österrikiska regeringen underrättat franska och engsiska kabinetterna om sitt förkastande af Rysslands förslag om en trippelkonferens. Den är at följande lydelse: Furst Gortschakoffs depesch till hr v. Balabine berör tre punkter, hvilka alldeles särskildt röra Österrike och hvarom den kejserliga regeringen måste på ett afgörande sätt uttala sig, innan hon öfverenskommer med Frankrikes och Englands regeringar om . den hållning, som de tre makterna kunna finna för godt att antaga med anledning af de ryska svaren. Jag vill icke undersöka om en hemlig tanke har kunnat leda furst Gortschakoff vid nedskrifvandet af de trenne strofer, om hvilka det handlar: Jäg inskränker mig till att förklara, att de äro egnade att kasta en tvetydig dager öfver Osterrikes afsigter och att bringa det i en ställning, som det icke kan acceptera. De tre ställena i den ryska depeschen, som genast kräfva en anmärkning, ära följande: 1. Det, der furst Gortschakoff antyder, att vår depesch af den 18 Juni anade och, så att säga, i förväg billigade Rysslands vägran att deltaga i en konferens. 2. Der ett slags likställighet uppställes mellan den österaikiska kejsarstatens polska provinser och deti allmänhet med benämningen konungariket Polen betecknade landområdet. 3. Slutligen det, der ryska regeringen föreslår att öfverenskomma med Österrike och Preussen om afgörandet af deras resp. polska undersåters framtid. liknar blomman, bon behöfver både stöd och skugga, och då jag går bort, vill jag förut ha planterat ett tråd åt min malva rosa, der hon kunde finna båda delarne En ogift qvinna är ett blad utan stam, en ogift man ett träd utan krona. Pablo har visst många brister, men giftermäl är ju också ett lotteri, och sämre nitvinst kan man få 6