tat var mycket häftig och som nu blifvit i högsta grad uppretad på den näsvisa gamla, fattade det första som var tillhands, en stor sammal bok med massiva silfverknäppen, hvari Clemencia nyss läst, samt kastade den med all fart mot gummauns hufvud, med utropet: Oförskämda vartlse! Kom ihåg att den, som har en hvass tunga, bör ha en bred rygg I Pablo, som såg att hans onkel måttade åt den gamlas hufvud, skyndade fram för alt i flyg:en uppfånga den kastade boken, som likväl träflade honom i pannan så hårdt, att ett af de kantiga silfverknäppena slog ett djupt hål nära ögat. Bloden började ymnigt rinna. 40, Pablo, Pablo! utropade Clemencia och skyndade fram till honom samt försökte med sin näsduk hindra bloden att föda. cTålgame Dios, Mariin! hördes dofia Brigidas klara, allvarliga stämma; hvarföre låta din bäftigh-t så taga öfverhandl!4 tFördöme mina händer och min häftighet! utropade don Martin förskräckt. Men, Pablo, du hederliga själ, hvad hade du der att göra?t Är det inte bäst att allt sådant der stans nar inom familjen, onkel?4 svarade Pablo småleende, inom sig öfverlycklig af det intresse Clemencia visade honom. tjgo läkare! Kan ingen hemta en läkare! ropade don Mariin utom sig. Jesus! Pablo, min son, är såret farligt? Skaffa då hit den gamla trollpacken och gif henne ep bastonad! Hvarföre skulla du också bry dig om den näsvisa veglan, du olycksbarn? Spring efter fälstekärn, fort, fort! Tag falt å den gamla olyckan! Hvad, stån I qvar är? Pablo, min son, man skall alärig lögga fingret emellan barken och trädet!