som egentligen är hundra gånger större don Qvixote än riddaren af la Mancha ejelt. Don Martin var en af de personer öfver hvilka vanan utöfvar större makt än något annat; som, då de gjort en sak en enda gång, sedan göra den omigen barje dag, utan att tänka på hvarföre, samt då de en gång råkat fälla ett omdöme, beständigt upprepa det, utan att undersöka dess befogenhet. Sålunda förändrades ej de åsigter don Martin vid första blicken på sin nevö fattat om honom, oaktadt den. stora förändring Pablo undergått, och om man skulle gjort honom uppmärksam derpå, bade han säkert svarat med en axelryckning, och ett faramallas! Vill ni inbilla mig att man kan proppa lärdom i en trädpåle?t4 Innan Clemencia begat sig till hvila. försummade hon ej att fråga eiterhuru Pablo befann sig. Jag hade ingen ro innan du kom, sade han, ty jag ville säga dig att den stackara gumman, som du intresserade dig för, hädanefter skall blifva skyddad mot nöd Och hunger åtminstone. Pablo, svarade Clemencia, jag bekänner uppriktigt att jag glömt heöne; jag har blott länkt på dig och på ditt goda hjerta, och det gör mig bra ondt att du skall lida för andras skull, den tanken jagar säkert sömnen från mitt öga.4 ; Icke så, Clemencia, slumra du lugnt och stilla, som bäcken bland blommor, i medvetandet att dina ord göra mig lyckligare än någon menniska på jorden någonsin varit. ot Clemencia lemnade emellertid rummet med en känsla af ledsnad och obehag som lion ej kunde förklara. (Farts.)