(se ofvanföre) skulle folkskolan kunna kallas universitet. I folkskolan får man åtminstone lära hela katekesen, genomgå hela räkneboken, ja, äfven en viss öfversigt af hela geografien och svenska historien. Att läsa något öfver kursen, tjenar till intet, då detta ändå måste återtagas i andra klassen. Andra svaret innehåller 2) att som här icke finnes någon rektorslön på stat vid Skeninge skola, så kunde det äskade rektorsförordnandet icke utfärdas. — På grund af skolstadgans både 4:da och 9i:de SS var elementarläroverket genom dessa begge stadganden både dejure och Hee fullkomligt indraget. Dejure kan nemligen ingen utan tydligen föreskrifvet rektorsbemyndigande ha läroverkets närmaste styrelse om hand, och de facto kan intet elementarläroverk existera, utan minst tfrenne klasser. Men med detsamma Spphörde också biskopen att vara skolans i Skeninge eforus. Ty i nyssnämnde stadgas uttryckligen: Biskop vare eforus öfver alla i hans stift inrättade statens elementarläroverkt. Men ett elementarläroverk kan icke sakna hvarken in rektor eller en andra klass; och när läraren efter statens egen värdering af mödan och ansvaret, äfven vid ett s. k. 2-klassigt elementarläroverk bekostar minst 2000 rdr, neml. ett med undervisningen och det andra med rektors bestyr och ansvar för skolans medel m. m., så kan läroverket väl icke utan det gröfsta ingrepp i eganderättens helgd kallas starenst, då staten dervid endast består 1000 rår d. v. 8. blott en tredjedel. Hvarje annat domkapitel skulle i detta fall genast utfärdat ett tskadt rektorsförordnande jemte förordnande att föreläsa äfven i minst tvenne klasser, men detta likväl med den uttryckliga anmärkning att här för närvarande saknas lön på stat för begge dessa befattningar; helst om domkapitlet affordrat prof för en syssla af två klasser. Härmed hade äfven denna i sig olagliga fordran till en viss del rättfärdigats, neml. för det goda ändamålets skull. Den s.k. jesuitiska satsen, att ändamålet helgar medlen, är långt ifrån alltid fördömlig. Den är fördömlig endast i den mening domkapitlet i Linköping användt den, neml. att med olagliga medel omintetgöra det goda ändamålet, som här var skolans bestånd. Att jag icke vägrat mottaga dessa fordranden, må bevisas deraf, attjag dittills utan alla pretentioner haft rektorsbestyret och hållit skolan fyrllassig, med en årlig uppoffring, enligt statens egen värdering, af omkring 6000 rdr. På grund af skolstadgans 4, 94 och 77 pararafer förklarade skolan i Skeninge sig redan i Maj 1861 för en friskola, och, efter en temlifen skarp polemik, uppsade eforus all tro och ydnad, för att icke vidare undertryckas af hans opraktiska åtgärder, helst 73 förbinder eforus så väl läraren som att fullgöra den kongl. skolstadgans alla tydliga föreskrifter och 82 S tydligen fordrar, att hvarje lärarebefattning (om med eller utan anslagen lön, nämnes icke) skall genom ordinarie eller vikarie bestridas. . Höstterminen gjorde jag dock ännu ett sista försök och inlemnade ett förslag tillläseordning för blott trå klasser. Men med den affordrade läseordningen af den 28 Sept. rensopade biskop Bring för andra gången skolan från lärjungar, hvarvid omkring 20 barn skulle ökat gaminernas antal, om de icke mottagits i friskolan, d. v. s. i den från efori herravälde befriade skolan. Kan detta enda sätt att rädda skolan för samhället kallas — stjäla, så har jag verkligen, som en tidningsreferent naivt nog behagat uttrycka sig — stulit skolan från eforus. Det stulna hembäres emellertid samma ögonblick eforus förordnar rektor och låter skolan vara minst tvårlassig, hvarvid tvenne lärare dock ingalunda äro i lag uttryckligen föreskrifna, om den ene kan och vill sköta begge. Men då jag lärt och läser för fyra och minst två klasser, tyckes jag väl förtjent den minsta rektorslön eller tusen riksdalers löneförhöjning, helst ansvaret för skol kassan kan, äfven oförvålladt, i dessa tider leda till ekonomisk förlust. Om ej rektor i Linköping intager redogörelsen, så kunde jag utgifva en särskild sådan, om något ändamål dermed vunnes Så länge skolan var elementarläroverk, fordrades blott laglig terminsafgift i alla fyra klasserna. Men sedan jag sjelt! måste hålla skolan med ved och städning m. m. och ville befria så många medellösa som möjligt från alla utgifter. betala de förmögnare 10 rdr hösttermin och 13 rdr vårtermin. När jag vistas i staden mellantermin, läser jag gratis för alla. Denna afgift. fordras egentligen endast derför, att föräldrarne icke skola anse sig vara mig något skyldiga. Sistlidne termin voro lärjungarne blott 17. Skeninge den 7 Juli.1863. J. P. Janzon.