Aftonbladet – 24 juli 1863, sida 3

RANA antn antaa Renner ARR se, och så får man till på köpet äderiåta henne. . Min dotter, sade dofia Brigida, då ce hemkommit, jag sade dig ju att du ej borde gått så långt. Gud i himlen vare lofvad och prisad att du så lyckligt slapp undan !? Ja, och vår heliga moder de las Augustias som hörde mina böner, min mors, svarade Clemencia. I morgon dag, min dotter, skola vi bringa henne ett tackoffer?, sade dofta Brigida. Utan att glömma den tacksamhet vi äro skyldiga Pablo, inföll don Martio, som af den beliga jungfrun fördes till stället just i rätta ögonblieket. Ingenting sker utan Guds försyn! . Derpå berättade hen för sin hustra huru Clemencia blifvit räddad. Ja, Pablo är ädlare än guld!4 sade dotia Brigida med värma, användande en ordställning, som på landsbygden brukas för ott uttrycka en förening af alla de förträftligaste egenskaper, ehura den redan i det modernare språket erhållit en mattare och alldagligare betydelse. uJa, han förtjenade en krona ef guld?, svarade dom Martin; men som jag ej har någon sådan att gifva dig, Pabio, så får du nöja dig med min grå andaluz, den bästa springare i hela trakten, liksom du är den bästa och modigaste yngling i Andalusien; ni båda passa för hvarannan.? 8 Settor!4 utropade Pablo, SAndaluz är den bästa hästen i stallet. Ja vissty när såg du mig skänka bort den sämsta? Och hur skulle jag kunna bättre använda den, om jag får frågar SAndaluz skulle kunna säljas till fyrtio tusen renler, min onkel? (Forts.)